Tvångstankesmedjan

Så, torsdagstoppen fortsätter på speltemat, och jag får foga mig, trots bristande spelerfarenheter. Här är min topp tre bästa tv- och dataspelskaraktärer. (Och nu tänker ni kanske: men vänta lite nu, topp fem ska det ju vara. På grund av de regler som sattes upp för listan, då specifikt att man inte får använda två karaktärer från samma spel, i kombination med mina väldigt begränsade spelkarriär, lyckades jag inte skrapa ihop tillräckligt många karaktärer som jag gillar såpass mycket att det känns hederligt att sätta dem på listan. Därav: topp tre.)

Plats tre: Luigi
Luigi är den lite sämre Mariobrodern, och, vad jag har förstått från att kolla på när andra spelar Super Mario Bros, förmodligen den minst populära karaktären i hela spelet. Detta väcker givetvis sympatier hos mig, då jag har plågsamma och traumatiska minnen från att bli vald sist varje gång vi skulle spela fotboll på gympan. Samma sak sker varje gång någon dammar av ett gammalt Super Mario-spel. Ingen vill spela med Luigi, utan istället får Mario, den kortare och tjockare av de två, all uppmärksamhet. Spelet är ju för fan till och med döpt efter honom! Det är dags att Luigi får den upprättelse han förtjänar, och därför utnämner jag härmed denna dag till Luigi-dagen, dagen då alla måste spel som Luigi, oavsett Mariospel (om Luigi inte finns i det Mariospel du vill spela, får du spela något där han finns). Alla måste också kalla Super Mario-spelen för Super Luigi, dagen till ära.







Plats två: John Marston
John Marston är huvudkaraktären i Red Dead Redemption. Han är en hård och ärrad karl, med släpig dialekt och en så kallad brokig historia. Egentligen är han en vilda västern-klyscha, skulpterad efter män som Clint Eastwoodoch hans gelikar. Och man faller för det. Man är villig att förlåta John Marston allt, när det framkommer att hans drivkraft till allt han gör i spelet är att få återse sin familj. Så ja, jag erkänner, jag har fallit för den slitnaste klyschan av dem alla: mannen som gör allt för att beskydda sin familj. Ge mig en råbarkad, tystlåten man (det understryks alltjämt hur tystlåten John Marston är, trots att han pladdrar sig igenom större delen av spelets faktiskt handling) som är villig att mörda, stjäla och fulspela för sin familjs skull, och jag faller som en fura. Plus att det är kul att supa ner honom.


Plats ett: Willie Trombone
Willie Trombone är en karaktär i The Neverhood Chronicles. Det är han som, genom de band Klayman hittar utefter spelets gång, berättar historien om The Neverhood, vad som hänt däroch vad Klayman måste göra för att ställa allt till rätta igen. Han gör detta i en fem minuter lång historia där den största behållningen är Willies sätt att berätta och olika uttryck. Jag och mellansyster (och även lillasyster, då och då) citerar fortfarande delar ur denna berättelse. Det är oklart (iallafall för mig, som aldrig spelade ut spelet), hur Willie egentligen uppstod, och vad hans roll är, förutom historieberättare, men han är i vilket fall väldigt underhållande.