Tvångstankesmedjan

Jag måste skaffa titthål till dörren. Nyss blev jag nästan påprackad ett elavtal från God El. Snart kommer jag varken våga svara i telefon når någon med okänt nummer ringer eller våga öppna dörren när någon ringer på. Jävla försäljare! (Nej, det är inte jag som behöver lära mig att säga nej, det är de som behöver lära sig att lämna mig i fred.)

Personer som tror att man blir mindre aggressiv av att avreagera sig på något, till exempel slå på en kudde eller spela ett våldsamt tv-spel. För det första: forskningen pekar på annat. För det andra: varför skulle man bli mindre aggressiv av att bete sig aggressivt? Kan vi inte bara begrava myten om avreaktionens helande kraft en gång för alla? Jag skulle inte behöva bli irriterad lika ofta då.

Det heter Uppsalaslätten, inte Uppsalaplätten. Snålblåst och snörök har (tyvärr) ingenting med pannkakor att göra.

Dagens fundering: varför powerwalkar kvinnan i activia-reklamen med två köksknivar?

(Här skulle det såklart suttit bra med en video, men jag hittar ingen, så ni får hålla utkik nästa gång den går på TV.)

Skar mig i handen rätt illa igår och det blödde så det såg ut som om jag hade halalslaktat ett mindre djur och det vill liksom inte sluta blöda riktigt så nu sitter man här och väntar på att vårdcentralen ska ringa tillbaka så att man kanske kan få komma dit och tejpa sin stackars hand. Inte direkt mitt favoritsätt att starta morgonen.

Jag gillar att lära känna nya människor. Inte "hej vad gör du hur gammal är du hur många syskon har du"-fasen, utan därefter. När man setts såpass många gånger att konversationen lättare flyter på och man behöver inte hela tiden leta efter nya samtalsämnen utan de hakar liksom i varandra och fortsätter nästan friktionsfritt. Jag gillar det för det ger mig möjligheten att återskapa mig själv litegrann. Inte så att jag ljuger, men jag lägger fram informationen i en annan ordning, väljer kanske att avslöja delar av mig själv som jag inte avslöjat för andra "på väg att bli"-vänner, vilket ger personen jag pratar med en lite annan bild av mig än vad andra har. Som gör att jag blir en delvis annan person för den personen än jag är för andra. Det är trevligt, och billigare än att skaffa sig en helt ny garderob, spännande fritidsintressen eller en ny kropp. Det är också mindre ansträngande än att helt göra om sin personlighet. Dessutom får man en ny vän på köpet.

Gaahk! Det är ju konståknings-EM nu. Herrarnas korta program redan i eftermiddag. Hur har jag kunnat missa detta? Skämmigt.

Det positiva tänkandet går sådär, men att idag har varit den första hellediga dagen på över två veckor har definitivt gjort sitt till. Dessutom är det bara två dagar kvar till helgen, woop woop!

För övrigt: positivitet är inte samma sak som positivism. Lär er gärna skillnaden.

Jag har varit en sån jävla depphög och gnällröv de senaste veckorna att det börjar bli gammalt. Därför bestämmer jag att från och med idag och resten av veckan ska jag tänka positivt. Jag ska vara ett under av acceptans och medveten närvaro. Som idag till exempel. Jag kommer att vara strängeligen upptagen mellan klockan åtta på morgonen och tio på kvällen, men det gör inget för tänk så produktiv jag kommer kunna vara. Ojojoj. Och det kanske inte kommer finnas så mycket att göra på jobbet, men vad jag gör det, jag får ju iallafall dricka så mycket te jag vill. Nu jävlar blir det andra bullar.

Vardagen är alltför snabb med att dränka mig i tristess och helgens skimmer har nästan falnat helt.

Dagens:

Helgen erbjöd eskapism av bästa slag. Alkohol, god mat, fina vänner, hätska diskussioner som löses bäst med mr Nanny, konflikträdsla som betvingades, Monica Zetterlund och The Beatles, mys i sängar och i soffor, mjukt mjukt hår, 400+ tagna bilder, pannkaksfrukost och afternoon tea, att introducera en vän till världens bästa tv-serie, den bekvämlighet som uppstår mellan människor som känt varandra i flera år, allas nya favorithund Gurkan, missförstånd som löses upp, selleri, horoskop och känslan av att kunna skita i alla måsten i fyrtioåtta timmar.

Efter att ha avslutat världens mest händelselösa arbetsdag med att simultant peta mig i ögat och slå mig själv på näsan tänkte jag att dagen inte kunde bli sämre. Tji fick jag. Nu funderar jag på att ta semester från verkligheten till på måndag.

Jag har idag införskaffat två stycken cykellampor på Clas Ohlson samt en himmelsblå skatehjälm (fast jag kallar den cykelhjälm) från barnavdelningen på Stadium. Alexander Kyckling skulle varit stolt över mig.

Man vet att man balanserar på någon slags gräns när avsaknaden av lediga tvättmaskiner i tvättstugan först får en att vilja gråta och sen gör en mordlysten. Screw you all!

Världens bästa flickvän har fixat Philip Glass-biljetter i födelsedagspresent till sin bättre hälft. Jajjemänsan. I maj blir det experimentell konstmusik för hela slanten. Woop woop!

Och till er som bara "meh åh, nu förstör du ju hela överraskningen ju": jag har inte köpt en present till fina I som han inte känt till på förhand på flera år. Detsamma gäller för hans presenter till mig. Autisten säger: överraskningar är överskattade.

Fylletankar:
- Jag vill ha en cheeseburgare.
- Stroboskopljus är som en stop motion-film.
- Folk blir alldeles för ärliga när de har druckit alkohol.
- Efterfest låter ofta bra i teorin men är sällan bra i praktiken.
- Jag hatar snö.
- Jag hatar att cykla i snö.
- Fastän jag vet att man sover sämre på fyllan så ser jag sjukt mycket fram emot att sova.
- Jag vill ha en cheeeseburgare.
- Alla som inte dansar är våldtäktsmän.

Kör tvåfestshelg fastän jag egentligen börjar bli för gammal för sådant. Min lever är måttligt road.

Helgen börjar här.

Dagens insikt: All min kännedom och kunskap om aktuell amerikansk politik kommer från "The Daily Show". Är det bättre eller sämre än att ha Fox News som sin främsta nyhetskälla?

Efter att ha skramlat mig fram på lampbefriad cykel i kolsvart vintermorgon med ungefär noll friktion mellan cykeldäcken och cykelvägens ojämna istäcke har jag kommit fram till tre saker:
1. Det är dags att lämna in min cykel till en cykelreparatör. Det här är inte rätt årstid att ha en halvdan broms, trampor som känns som att de kan ramla av när som helst och en dynamo som inte fungerat på flera år.
2. Det är dags att köpa en cykelhjälm.
3. Jag går nog till dagens seminarium.

Kärlekskrank är ett bra ord. Det borde användas oftare.

Tenta plus hemtenta avklarade. Woop woop!

Firar med att somna framför TV:n.

Dagens insikt: Många av de videor som har en miljon views eller mer på youtube är videor på djur som parar sig med varandra. Vad är grejen med det? Är folk så desperata efter sex att de vänder sig till djursex då de upptäcker att youtube inte tillåter videor med människosex? Hört talas om internetporr? Eller drar youtube till sig väldigt många djursexfantaster? Borde det inte finnas separata sidor för sådant? Internetfenomen i allmänhet brukar göra mig smått förvirrad, men detta känns obegripligt. Someone please 'splain.

Jag upptäckte för övrigt detta efter att ha ägnat i princip hela dagen åt vlogbrothers youtubekanal, och insett att deras mest sedda videor är de som frontas med en bild på två giraffer som parar sig. De besvikna kommentarerna från folk som väntat sig lite hot giraffe lovin' och istället får en nördig kille som svarar på nördiga frågor är roligare än videon i sig.

Hemtentajävel, whrite thyself!

Är man taskig om man dröjer med att svara på en facebookinbjudan till en fest för att man vill vänta och se om några roliga människor tänker komma?

/Undrande

När jag var yngre (och inte ens särskilt ung, därtill, kanske 15-16-17) sa jag aldrig att jag skulle "sätta på" något, i betydelsen sätta igång. Istället sa jag stänga på. "Kan du stänga på TV:n". För jag tyckte det var så himla pinsamt att säga sätta på. Tänk om någon trodde att jag menade att de skulle ha sex med TV:n?

Det var ju jävligt töntigt av mig, när man tänker efter så här i efterhand. Tur att man inte gjorde det så mycket då. Tänkte efter, alltså. Då hade jag skämts mer över mig själv än jag redan gjorde.

Jag förstår inte riktigt personer som ser polyamorösa relationer som ett påhopp på dem och deras tvåsamhetsideal. Så fort någon yppar att de inte tror på monogami eller att människan uppenbarligen är rätt dålig till att enbart hålla sig till en partner är det genast någon annan som förnumstigt påpekar att personen i fråga förmodligen inte träffat Den Rätte (tm) isåfall, och att om man älskar varandra så vill man minsann bara vara med varandra. Det finns väl ingen naturlag som säger att man enbart måste ha sex med den man älskar? Eller att man bara kan älska en i taget? Jag har själv en monogam relation och trivs bra med det, men det innebär ju inte att jag därmed måste diskvalificera alla andra sorters relationer. Likväl som jag kan vara lycklig med min enda partner kan väl andra vara lyckliga med sina partners, oavsett hur många de råkar vara eller hur relationerna dem emellan ser ut? Jag har själv tillhört skaran som självsäkert uttryckt att polyamorösa relationer aldrig kan fungera i längden, men jag inser nu att det är ju bara bullshit. Varför skulle de inte kunna det? Om det är något som har blivit motbevisat gång på gång så är det väl den monogama relationen? Folk verkar vara notoriskt dåliga på att hålla sig till en partner. Ändock förkastar vi inte monogamin som institution. Då är det jävligt inbilskt av mig att förkasta polygamin med noll direkt eller indirekt erfarenhet av polygama relationer. Jag tror att tvåsamheten är rätt väg att gå för mig, och den tron blir inte mindre värd för att andra tycker något annorlunda.

My bacon brings all the boys to the yard and they're like, it's better than yours. You're damn right, it's better than yours, I could teach you, but I have to charge.

Jag är för jävla bra på att steka bacon alltså.

Dagens:

Fuldans - Fulkultur.

Även om videon är i tråkigaste laget. Men jag är lite kär i den här låten.

Inser att jag aldrig ätit Chicken McNuggets. Undrar om jag har missat något.

Om jag skulle få för mig att använda den där facebookgrejen som räknar ut vilka ord man använt mest under året skulle nog öl hamna någonstans nära toppen. Det skulle dessutom vara en ganska korrekt avspegling av mitt år.

Det får vara nog nu. Med mörker och kyla och snö och frusna händer. Jag orkar inte mer.

Fan. Fanfanfanfan. Faaan.

Jag orkar inte mer och mitt huvud känns lösryckt och ikväll tar jag med mig vinflaskan hem till N och hoppas bot och bättring, för det här duger inte längre.

(Jag hoppas du blir bra och vad fan kan jag göra?)