Tvångstankesmedjan

Dagens lärdom: det är roligare att se på prajdparaden än att gå i den.

Jag förnöjer mig stundom med att läsa igenom debatter på feminetik.se, ett feministiskt diskussionsforum. Jag har varit registrerad där i ett antal år, men jag deltar sällan i debatterna. Av två anledningar; det är inte ett särskilt konstruktivt forum att diskutera i och jag skulle troligen inte ses som riktig feminist av de radikalfeminister som huserar där och tror sig veta bättre, eftersom jag ser annorlunda på sexualitet än vad de gör. I tråd efter tråd hävdar de att diverse sexuella praktiker är anti- eller ickefeministiska. Gillar du eller tycker du att folk ska få gilla BDSM? Då har du missat att BDSM bara sexualiserar maktstrukturer och är således anti-feminist. Tycker du att porr är helt okej (även fast du ser vissa problem med industrin och likriktning inom porren)? Då är du anti-feminist, för porren är bara ytterligare ett sätt att objektifiera och förtrycka kvinnor, oavsett hur den ser ut. Tycker du att folk får klä sig hur de vill? Har du kanske till och med själv ibland kort kjol och/eller högklackade skor? Då är du anti-feminist, för dessa kläder finns bara till för att bibehålla den strukturella underordningen av kvinnor. Tycker du att prostitution är okej, så länge det sker mellan samtyckande vuxna och helt frivilligt? Då är du den värsta sortens anti-feminist som vill att fjortonåringar ska importeras i dröser från östeuropeiska stater. Och sådär fortsätter det. Debatt in och debatt ut. Det de misslyckas med att se är att deras syn på sexualitet innebär att vaniljsex är det enda sex som är feministiskt godkänt. Och hur jävla radikalt låter det? Ibland tror jag att om det är något som skulle få mig att sluta kalla mig feminist så är det mina medsystrar inom feminismen, som ständigt förklarar för mig att jag inte är riktig feminist för att jag inte tycker som dem.


Hej mina radikalfeministiska systrar. Spana in den här kartan, jag är säker på att ni har sett den förr, och fundera över var ni hamnar. Kom sen tillbaka och påstå att ni inte är moralister.

Bildkälla

För att knyta an till föregående inlägg: Barnporr? Gränsfall? Eller bara osmakligt?

Tur för mig att skriven text inte faller under barnpornografilagen. Man snubblar över en hel del tveksamma fall när man tar klivet in på den erotiska fanfictionens område och enligt nuvarande lagstiftning skulle jag alltså kunna dömas för barnpornografibrott, om texterna hade ackompanjerats av bilder. Men just nu kan jag dra en lättnadens suck och fortsätta läsa min twincest.

Läs mer:
Mangaserier klassade som barnporr
Seriekännare sågar svensk lag om barnporr


Barnporr in the making? Eller är de kanske byxmyndiga på bilden? The jury is out on that one...

Bildkälla

För att allt blir bättre när man är full. För utan nykterhetens begränsningar kan man forcera även kyrkans stängsel. Och dess containrar. Men inte huvudvärken. Tyvärr.

Jag är så less. På den kletiga värmen. På att inte ha några pengar. På människor i allmänhet och idiotjävlar i synnerhet. På för små lägenheter. På att leva upp till andra människors förväntningar. Helst vill jag ligga under min fläkt och stänga ute världen ett tag. Men det är svårt, den pockar ständigt på uppmärksamhet. Istället lyssnar jag på musik som går in genom ena örat och ut genom andra och läser berättelsedrivna böcker. See ya (wouldn't wanna be ya).

Alkohol är lustigt. Det hämmar ens förmåga att uttrycka sig och tänka klart, ändå tycker man att det man säger är det vettigaste man sagt på länge. Minnesluckor är ingen bestraffning, det är barmhärtighet.

I U-town går ingen cykel säker. Inte ens kedjan, fick jag lära mig den hårda vägen. Efter att ha sparkcyklat mig hem med Coolio i öronen är jag äntligen i säkert förvar. Damn you, evil kedje-tjuvar, I will hunt you down and kill your mother.

"Många irriterar sig på hipsters, varför då?

– För att de klär sig som clowner och beter sig som idioter men förväntar sig att bli behandlade som intellektuella. Det är väldigt irriterande."

DN intervjuar Joe Mande.

Se också: Look at this fucking hipster

När folk ringer upprepade gånger klockan tre på natten tror man lätt att det har hänt något. En olycka, någon som har dött. Men ibland är det bara pojkvännens dyngraka juristkompis som ringer för att upplysa nämnda pojkvän om att han har kommenterat dennes facebookstatus. Och ibland tar det en kvart att förmedla detta.

Gårdagens lärdom: man kan äta en matsked kanel. Det är bara inte särskilt trevligt. Alls.

Hurra, öl! Skulle man kunna säga om man tänkte på öl så gott som dagligen och blev lycklig som ett barn så fort man fick dricka öl. Inte för att jag är sån, nej, nej, men rent hypotetiskt. Alltså. Öl.

Sedan jag hittade kylknappen på min hårfön har hårtorkningen blivit dagens bästa stund. Nu: mat. Sedan: jobb.

Det känns inte som att jag svettas, det känns som att jag smälter och små hinder blir till höga berg inte värda ansträngningen. Istället ligger jag under fläktens vänliga brummande och flämtar i väntan på bättre tider (fast så får man inte säga, när det är svensk sommar och allt). Catch you on the flip side.


Gröna tröjor gör lökisarna mer framträdande. Gammalt djungelordspråk.

Bildkälla

Det är för varmt för att göra något annat än svettas. Så länge, en bild:


Bildkälla

Spanien vann, fastän jag hejade på Holland. Shocker. Det är varmt som fan och tanken på att krypa ner under ett duntäcke och försöka sova lockar inte. Så det blir en kvälls-cykeltur istället.

Kanske inte en svensk sommarplåga, men väl en europeisk. Yolanda Be Cool & DCUP "We no speak americano".



Även om jag gillar originalet bättre. Renato Carosone "Tu vuò fà l'americano".

Gudrun Schyman eldar upp 100 000 kronor i Almedalen, och folk tycker att det var onödigt, omoraliskt och översittaraktigt- Folk tycker att pengarna skulle kunna användas till något bättre, till att hjälpa barn i fattiga länder, kvinnor som lever under förtryck, kvinnor som faktiskt upplever den löneskillnad som Schyman pratar om. Och de har inte fel. Men hur mycket kostar egentligen jippot Almedalen partierna? Hur mycket kostar en helsidesannons i DN? Hur mycket kostar affischering? Hur mycket kostar valarbetare? Är inte detta pengar som skulle kunna "användas bättre"? Eller har vi helt enkelt en större tolerans för att pengar "förslösas" på faktisk PR med tveksam utkomst, än att de fysiskt bränns framför våra ögon? Jag tror att Schymans brännande av pengar kommer göra F! mer ont än gott i slutändan, trots all publicitet det har gett dem. Och därtill tror jag tyvärr att det också kommer spilla över på den svenska feminismen i stort, eftersom folk av någon anledning ser Gudrun Schyman som feminismens stora ledare. Men jag blir inte mer upprörd av Schymans tilltag än jag blir över alla andra hundratusentals kronor partier lägger på att synas. Det är politik, liksom. Lev med det.


Bildkälla

På fyra jobbdagar har jag plöjt mig igenom två och en halv böcker. Vem visste att lönearbete skulle vara nyckeln till intellektualism och förkovrande?

Eller, 14 to 22 om vi ska vara petnoga. Mitt jobb är händelselöst, men jag får ju turligt nog inte betalt efter hur mycket som händer, så det gör inte så mycket. Jag hinner läsa mycket böcker, om inte annat. Nu: sömn. Det tär på krafterna att inte längre ingå i den tärande sektorn.

Jannejakan, 39 år, kommenterar Lisa Magnussons senaste krönika om våldtäktsanklagade länspolismästaren Göran Lindberg såhär:
"Bland de män som gapar högst om feminism finns de fulaste fiskarna. Detta har jag alltid misstänkt, att det bara är en mask de visar upp för allmänheten eftersom det är politiskt korrekt att vara feminist idag. Nu har vi fått bevis på att min misstanke är dagens sanning!"

Okej, mr Mister, så alla de manliga vänner jag har som kallar sig feminister, och därtill försöker agera efter sin feministiska övertygelse i vardagen, är bara hycklare? Egentligen vilar det en våldtäktsman även i dem, som bara väntar på att få spotta kvinnor i ansiktet, ta stryptag på dem under sex och kalla dem hora och luder? De kallar sig bara feminister för att få komma till (och sedan våldta)? Eller kan det vara så att just den här mannen är en hycklare av värsta sort, just den här mannen använde sig av ett feministiskt jämställdhetssträvande utåt för att kunna pyssla med sina sjukt misogyna vidrigheter i hemlighet?

Återigen, det här med nyanser verkar inte vara antifeministernas starka sida.

De som hävdar att feminism är könsrasism har uppenbarligen inte spanat in hur världen ser ut idag. Där kan man snacka om könsrasism. Men det är klart, det är ju värre att feminister bränner pengar i Almedalen än att kvinnor stenas till döds Iran för att de misstänks för otrohet. Såklart. För övrigt måste antifeministerna någon gång släppa tanken på att Gudrun Schyman är alla feministers ledare och att SCUM-manifestet är vår främsta politiska skrift. Någonstans övergår det tydligen antifeministernas förnuft att feminister kan ha olika ideologiska inriktningar. Och jag har aldrig hört någon feminist hävda att vi bör genomföra Valerie Solanas visioner. Men det är klart, det är ju jobbigt att ha en nyanserad världsbild, lättare att bara dra alla över den könsrasistiska kammen. Retards.

Dagen: sovmorgon efter en natts stocksovande, hej då till fina I för några dagar, jobb, Holland spöar Uruguay, öl och snus, hem, redo för sängen. Panschisliv, här kommer jag.

Plötsligt vill jag se om alla säsonger av "Buffy - the vampire slayer". Men det skulle dock vara det sista solen såg av mig denna sommar. Oh, the choices one has to make.

Ett arbetspass och en blodgivning senare är jag helt slutkörd, men ett paraply och ett mobilsmycke rikare. Plus the warm fuzzy feeling man får efter att man varit Godhjärtad (tm). Ge blod, kidz. Man får gratis renklämmor.

På grund av överdriven värme ville sömnen inte riktigt inställa sig inatt, vår nya fläkt till trots. Så med cirka tre timmars sömn i bagaget ska jag nu bege mig mot sommarjobbet och försöka göra ett bra intryck. Ryktet och väderleksrapporten utlovar dessutom än mer värme.

"Inbäddning inaktiverad på begäran", så:
Fatboy Slim - Weapon of choice

(Christopher Walken skrämmer skiten ur mig även när han dansar)

Dagen har gått ut på att läsa Glee-fanfiction med Glee-musiken i hörlurarna, en svettig promenad som inkluderade inhandlandet av en välbehövd fläkt, titta på senaste Mythbustersavsnittet och att balansera på gränsen till värmeslag. Imorgon börjar jag jobba på riktigt. The horror.

Bästa versionen av Lady GaGa's pokerface:

Letar vidare efter sommarplågor. Näst på tur står Fanta & Rosé med DJ Mangoo feat. Deadline. En sommarplåga med temat "har vi bara tre textrader i hela låten kommer det gå ännu snabbare för folk att lära sig låten utantill" Och det funkar tyvärr alldeles ypperligt. Alors on danse gissar jag kommer vara bratsens sommarfavorit, det här tror jag kommer vara den som spelas flitigast på för- och efterfester.


(Ja, de sjunger "alla brudar ner på kne")

Jagar sommarplågorna. Inte för att jag gillar dem, men för att det känns synd att missa dem. Som att missa en väsentlig del av sommaren: irritationen man känner över att ständigt tvingas lyssna på samma, oftast stötande dåliga, låtar på radion och fasan när man upptäcker att man kan dem utantill. Först ut: Alors on danse med Stromae. En låt som jag faktiskt tycker är ganska svängig. Jag skyller på franskan.

Jag har sjukt tråkigt. Internet tycks inte ha mer att ge mig. Jag saknar att ha TV. Det kanske finns färre kanaler än vad det finns hemsidor, men det finns alltid en repris av "Fresh prince in Bel Air" att titta på. Kanske borde jag bara gå och lägga mig.

Efter idogt letande kan jag inte annat än sluta mig till att nästa säsong av Glee kommer börja sändas först 2011. 2011, goddammit! Livet är orättvist.

Avgör Bella och Edwards öde! Klicka på vad du vill ska hända i slutet av varje youtube-klipp och se vad det leder till. (Spoilervarning: they all die).