Tvångstankesmedjan

Något jag har väldigt svårt att förstå är personer som känner ett ständigt behov av att etikettera sina egenheter och personligheter för att känna att de är okej. Jag läste häromdagen i någon damtidning på jobbet om "highly sensitive persons" eller HSP:s som det förkortas, eftersom allt måste reduceras till en bokstavskombination nu för tiden. En HSP är någon som lätt blir trött av många intryck, som lätt känner av stämningar mellan personer och som kan ha svårt att fokusera i stökiga situationer. Om ni vill läsa mer om detta finns en wikipedia-artikel här.

Jag kände igen mig ganska mycket i beskrivningen som gavs i tidningen jag läste, som också hade en tillhörande "jag mådde så dåligt över detta men sen fick jag ett namn på det och nu känner jag att jag har fått en större förståelse för mig själv och att det är okej att jag är sådan här"-intervju. Och när jag läste intervjun undrade jag: varför? Jag har inget som helst behov av att få min personlighet förklarad för mig, fint paketerat med en liten rosett på toppen och ett alldeles eget namn. Jag känner varken att jag är mer eller mindre okej efter att ha läst artikeln, och jag har inte fått någon ökad insikt om mig själv. Jag vet hur jag funkar och vad jag behöver, och att någon har forskat på det och gett det ett samlingsnamn rör mig inte i ryggen.

Jag har helt ärligt svårt att förstå detta behov av att kunna stoltsera med att ens personlighet faktiskt har en vetenskaplig benämning. Visst, om man har någon slags psykiatrisk problematik finns det helt klart poänger i att undersöka detta och se om det kanske faller in under en viss diagnos för att sedan kunna ge korrekt behandling (men även psykologin rör sig mer och mer mot ett symptomtänk, snarare än ett diagnostänk), men att vara en HSP är liksom inget som behöver behandlas. Om du vet att du tycker det är jobbigt med stökiga miljöer eller för mycket socialt umgänge, låt bli det då! Du behöver inget tjusigt namn som ursäkt för att du inte orkar gå och fika med din kompis efter att ha jobbat i en stimmig miljö större delen av dagen. Som det är nu känns det mer som att det blir ett koketterande av det hela. "Jag orkar faktiskt inte med att gå på krogen, det är för högljutt och jag är faktiskt en HSP så jag blir trött av för mycket intryck". Jaha, liksom? Kan folk inte bara acceptera hur de är som personer, vad de mår bra av och mindre bra av, så vi kan slippa alla dessa töntiga personlighetstypsbeskrivningar? Snälla?

Och nej, bara för att jag inte har något behov av att sätta en bokstavskombinationsstämpel i pannan på mig själv innebär inte det att andra inte har det behovet, jag vet. Men jag tycker att det är problematiskt att vi inte bara kan låta folk vara olika, utan måste in och peta och undersöka och etikettera, som vore det något fel i att inte alltid orka vara social, och som att denna typ av personlighetsdrag enbart blir okej om vi kan trycka in det i ett fack. Låt mig och mina egenheter vara, så lovar jag att göra detsamma mot dig.