Tvångstankesmedjan

Alltså, jag kanske var lite väl hård mot jasminriset. Det är ju ändå rätt gott. Luktar trevligt gör det också. Det kan få vara mitt nästbästa ris, för att kompensera för mitt till stora delar omotiverade hatpåhopp. Man ska inte skriva saker i affekt. Eller när riset kokar över.

Jag skrev ett långt inlägg om våldtäkt som jag sen raderade, för jag vet inte om jag riktigt är i stånd att uttrycka mig vettigt om ett såpass viktigt ämne just nu. Istället: jasminris är fan det sämsta riset. Det kokar alltid över, är kletigt med inte såpass kletigt att det kan ätas med pinnar på ett vettigt sätt och fastnar alltid i grytjäveln. Hädanefter blir bannemig långkornigt ris mitt förstahandsval, jag är färdig med att torka jasminriskladd från spisen.

Efter en finfin helg har jag kraschat med förkylning och ögoninflammation och kan eller vill inget annat än att slötitta på tv nedbäddad under täcket i soffan. Men en viss tenta sätter visst käppar i hjulet för den planen och istället får jag försöka hitta krafter jag inte har och en hjärna förklädd i sjukseghet och bita i det jävligt sura äpplet.

Jag vet. Det kunde varit värre. Det kan det alltid. Men det skiter jag i.

Det är fint när ens pojkväns intresse för medeltida räknemaskiner och ens systers absoluta ointresse för desamma någonstans kan mötas. Det kallas ölprovning, tror jag.

Insikt: smart blir trams baklänges. Kewl.

Idag är det fredag, efter en vecka som gått förvånansvärt snabbt trots snösammanbrott och vinterdepp. Ikväll kommer systrarna för ölprovning och tv-spel, imorgon kommer världens bästa Anna med finfint sällskap och sen blir det fest med grabbarna not-so-grus. Dessutom ligger temperaturen runt milda minus två just nu. Sammantaget ser det ut att bli en alldeles ypperlig helg.

Morgonen började med en dålig och en bra sak. Den dåliga saken: efter att ha gått upp extratidigt för att förbereda mig inför morgonens gruppmöte, fick jag i dörren på väg ut reda på att jag blandat ihop dagarna och att mötet var imorgon. Den bra saken: Detta gjorde dock att jag kunde krypa ned bredvid en lätt febervarm pojkvän och sova en timme till. Plus minus noll, med andra ord. Nu hoppas jag att resten av dagen hamnar på pluskontot.

Det här med att söka stipendier är en hel vetenskap. De vill ha reda på information om mig som jag knappt känner till själv. Därtill vill de ha information om sambon som jag definitivt inte känner till själv. Då får man höfta lite och hoppas på det bästa. 6 stipendier blir i alla fall sökta, nu är det bara att hålla tummarna och hoppas på att gratispengarna börjar rulla in.

Lisa Magnusson skriver om att tecknad barnporr inte är något att gnälla på i jämförelse med att tioåriga Willow Smith sjunger "I whip my hair back and forth". Och jag blir liksom lite less. Av två anledningar. Den ena är att man ens pallar applicera vuxensexualitet på barn ("whip my hair" är alltså slang för kvinnlig onani). Visst, om man vill kan man ju välja den tolkningen framför den mer uppenbara att den faktiskt handlar om styrka och frigörelse, men jag vet inte varför man skulle vilja göra det, annat än för att kunna förfäras över att barn sjunger om onani. Den andra är att Magnusson varit tydlig i sin ståndpunkt att tecknad barnporr inte alls är samma sak som autentisk barnporr, och att det är fel att förbjuda något för att vi äcklas av det, men sen faller på mållinjen genom att bara "en tioåring sjunger om onani, guuuuuud vad äckligt". Om tanken var att uppmärksamma det dubbelmoraliska i att vi fördömer det ena men inte det andra finns det bättre sätt att uttrycka detta än genom "vad i helvete! Ungen är alltså tio år".

Dagens låt: Amanda Blank - "Something bigger, something better".

Jag funderar över de där "tagga en..."-bilderna som ofta florerar på facebook. Jag kan tänka mig att det är hjärtevärmande att bli den som är taggad som "en du älskar" eller "en du inte kan leva utan". Men hur kul är det att i det sammanhanget bli taggad som "en som är blond"?

Dagar då jag känner att jag är sekunder ifrån att explodera i en ordspya av irritation över andra människors dumhet är det som balsam för själen att dra sig undan till en öde och tyst datasal och enbart behöva existera i sitt eget huvud ett tag.

Det är måndag igen och det snöar igen och det är fortfarande februari och jag vet inte riktigt. Jag vill ha vårdagsjämning och sol med plusgrader och sommartid och tö, inte snö och snö och snö och vintertorr hud. Jag sätter mitt hopp till mars men förmodligen helt i onödan.

Dricker öl och äter kladdkaka och lyssnar på progg med världens bästa Annor (plural) och känner att det är ungefär precis vad jag behöver just nu.

Nu drar jag till huvudstaden och ägnar helgen åt att vara gräsänka tillsammans med världens bästa Anna. Later haters.

Lauren är senaste tillskottet i Glee, and I fucking love her. Hon är brottare, har ett självförtroende to die for och är Pucks nya kärleksintresse. Och visst blir det ibland lite fnissigt när hon säger saker som "I know I'm the hottest piece of ass in here", men grejen är att jag vet inte om det är seriens fel eller om det är mina egna fördomar som säger att tjocka tjejer inte kan ha bra självförtroende eller tycka att de är snygga. Tjocka tjejer i tv-serier får sällan särskilt framträdande roller, och om en sådan är med är det ofta för att någon smal tjej ska lära henne tycka om sin kropp. Det är sällan eller aldrig någon som blir kär i tjocka tjejer, och de porträtteras ofta som sexualitetslösa eller översexuella. Här har skaparna istället valt att göra den tjocka tjejen till hon som får skolans player på fall, och istället för att hon går under av tacksamhet för att någon kille överhuvudtaget kollar åt henne väljer Lauren att göra livet svårt för Puck genom att säga att han minsann inte är "ready for this jelly" utan måste visa sig värdig först. När Puck försöker vinna hennes gunst genom att sjunga en låt om hur mycket han gillar stora kvinnor blir Lauren knappast imponerad, utan kallar dett istället för "offensive". Inget bullcrap om att "big is beautiful" här inte. Lauren är förvisso storväxt, men det är inte hennes mest framträdande drag. Hon vill ha någon som gillar henne för den hon är, inte vara någons fetisch. Det är av denna och liknande anledning man inte bara kan avfärda Glee som vilken high school-såpa som helst. Visst, den levererar trötta plattityder och moralkakor och karaktärerna är ibland mer än lovligt lama, men någonstans där inne finns en subversivitet som då och då glimrar till och får mig att ivrigt invänta nästa veckas avsnitt.

Vi har ingen bakisvärdig mat hemma. Min kropp skriker efter fett och salt, men det närmaste jag kommer är glass, som ju bara uppfyller ett av kraven. Och det är för jävla kallt ute för att jag ska palla att dra iväg och handla. Grymma, grymma värld.

Marty tycker att jag borde blogga oftare, so here goes: Oavsett hur fort man cyklar kan man inte cykla ifrån kylan. Men det är okej, så länge snön tindrar åt mig (som vore jag en skäggig man). Over and fucking out.

Har en "duktig flicka"-dag: Seminarium, träning, jobb, plugg. Nu: öl med Marty. Fullt ös, medvetslös.

Srsly, jag måste skaffa ett snyggare tema till min blogg. Men alla blogspot-teman jag hittar är så enormt fugly. Hjäääälp.

Alla hjärtans dag kan tillbringas på lite olika sätt. Till exempel kan man göra kimchi med någon man tycker mycket om.

Tankar under helgen:
- Det finns en ort som heter Njutånger. Jag tänker att det är känslan man får efter att ha ätit en pizza.
- Bävergäll luktar för jävla äckligt.
- Jag hatar The Kristet Utseende.
- Sverige är ett väldigt öde land.
- Jag passar inte riktigt ihop med folk som tycker att styva bröstvårtor är ett bra samtalsämne och som tar sina vänner på kuken lite sådär på skoj.

Drar till Norrland över helgen. Man får väl passa på när det är lika mörkt och jävligt överallt.

Jag kanske borde avsvära mig mänsklig kontakt över huvud taget. Jag suger ändå på det. (Eller är det mänsklig kontakt som suger på mig?)

Ytterligare en fjortontimmarsdag ligger framför mig (as in jag kommer vara strängeligen upptagen i fjorton timmar i sträck. Jag brukar även normalt hålla mig vaken fjorton timmar om dygnet. Om inte mer. I'm crazy like that).

Förhoppningsvis ligger dock ett Glee-avsnitt och väntar på mig när jag kommer hem.

I can haz boys-in-school-uniform-fetish?

Gaaaah! Här surfar jag i lugn och ro in på min standardstreamingsida och börjar klicka runt bland mina standardserier för att kolla om något nytt avsnitt kommit upp. Glee dyker upp i den långa listan av serier och jag klickar på det, väl medveten om att något nytt avsnitt inte sänts eftersom säsongsstarten är först imorgon. Men vad ser jag, om inte Glees superbowlspecialavsnitt, det som jag trodde skulle sändas imorgon. Jag har helt missat att det redan har gått! Nu ligger det på hemladdning, men jag har liksom gått runt i en vecka och inte insett att det ligger ett nytt Glee-avsnitt och väntar på mig. Fy bubblan.

Lycka är att ha ett storpack med GB-klassiker i frysen.

Idag har jag lärt mig att nymåne inte alls är när månen bara är en tunn skärva, utan nymåne är när månen är helt svart. Det jag trodde hette nymåne heter egentligen nytändning. Men eftersom att säga "åh, titta vilken fin nytändning" låter som att man syftar på en person som hittat ny mening i sitt liv tänker jag fortsätta kalla nytändning för nymåne.

Människor som känner ett behov av att påpeka att de inte är gay i tid och otid. Okej, när vi ändå är inne på att påpeka helt onödiga och ointressanta saker, jag är inte: brunett, tålmodig, morgonpigg, lång, en zebra, man, moderiktig, vältränad, nykterist, rallyförare, stockholmare, mangafantast eller harmonisk. Och jag orkar inte heller ödsla tid på människor som tycker att bli misstagna för homosexuella är det värsta som finns.

Helgens låt:

En arbetsvecka (får man kalla det så när man går på universitetet?) med den ovanliga kombinationen innehållslöshet och späckat schema avslutades med middag på trevlig restaurang med ännu trevligare sällskap. Och imorgon blir det ölprovning och tv-spel med åtminstone hälften av systrarna. Sämre helger har man ju haft.