Tvångstankesmedjan

Tanken svindlar när man inser att vi i dagens Sverige fortfarande pysslar med tvångssterilisering. För oh the horror om en kvinna som en gång varit man skulle skaffa ett biologiskt barn.

Jag hoppas man lyssnar på Socialstyrelsen.

Personer som säger sig inte ha något emot bögar, men undrar om de måste vara så himla fjolliga. Det du egentligen säger är "jag tycker det är okej att män tycker om att leka med andra kukar än sin egen, så länge de agerar heterosexuellt framför mig". Och det innebär att du inte är särskilt accepterande alls, mr Mister (eller Ms Miss, jag har hört kommentaren från både tjejer och killar), du är ungefär lika homofobisk som resten av smygböghatarna där ute. För let's face it: oavsett hur "heterosexuellt" bögar än beter sig, kommer du ändå att tycka att kukenifittan är lite bättre. Och sätter du upp regler för hur folk ska bete sig om de vill leka i din sandlåda, och sen när de väl följer din tråkiga regler ändå låter dem sitta med hink och spade medan du har ensamrätt på grävskopan, kommer någon till slut att lessna och skapa sig en egen sandlåda med egna regler. Det enda jag kräver är att du då håller dig till din egen jävla sandlåda och sluta försöka förklara för de andra barnen hur de ska leka "rätt" i sina. Det är inte "ditt sätt eller motorvägen". Det är "ditt sätt eller någon annans sätt så håll käften och håll dig på din del av körbanan, douchebag".

För att illustrera min poäng:

Det bästa med fotbolls-VM är när nickningar återspelas i slow motion. Särskilt missade nickningar.

Till yngstasystern (och lite till Johnnyboy också).

Till mellansystern. Enjoy.

Berusningen slår hårt mot de högre mänskliga funktionerna och kvar blir bara sympatin för allmänheten. För det är bannemig svårt att vara människa ibland. Fast det blir enklare med alkohol i blodet.

P.S. När någon börjar prata invandringspolitik är det dags att gå hem. D.S.

Nu blir det öl. Business as usual, alltså. Ses senare, alligator.

Back in U-town efter två veckor av skamlöst billig öl och lika billigt vin, fotboll, bilåkande, kartläsande, solkrämande, svett, turistande och hotellboende. Det är skönt att vara tillbaka, att förstå och bli förstådd, samtidigt som det är tråkigt att lämna den osvenska sommaren. Men nu är det uppåt och framåt som gäller, än återstår två månader av sommar och ganska lite jobb och sönderbrända axlar. Nu ska jag bara hitta en snygg baddräkt, sen jävlar.

Länder är sällan så stora som man tror. Särskilt inte om man har bil.

All is good.

Jag är inte tjock. Det säger jag inte för att skryta, det säger jag för att det är sant. Jag är 163 centimeter lång och väger 60 kilo. Jag ligger mitt i normalspannet för BMI. Ändå känner jag mig tjock. Jag hatar min mage och mina lår, så mycket att jag för några år sedan drog på mig en ätstörning och gick ner 10 kilo genom att skära ner mitt matintag till ett minimum. Jag var 163 centimeter lång och vägde 50 kilo. BMI-mässigt var jag underviktig. Men jag kände mig fortfarande tjock. Jag gick upp alla kilo igen, och jag märkte att när jag inte äter på svältnivå så ligger min vikt ganska stadigt kring 60 kilo, oavsett vad jag stoppar i mig. Kan det vara så att 60 kilo är så mycket det är meningen att jag ska väga? Att det är mina gener, snarare än min viljestyrka och förmåga att förvägra mig själv mat. som avgör hur mycket jag väger?

Videon ovan gör mig glad. Den får mig att för en stund känna att jag inte är tjock, att det inte är mig det är fel på, utan omvärlden. Tyvärr kommer den insikten att försvinna så fort jag går utanför dörren och stöter på reklampelare, bantningstips och tjejer som bara äter halva portioner för att de inte tycker så mycket om att äta/blir mätta snabbt/inte var så hungriga. Men just nu kan jag tycka om mina 60 kilo, min putmage och mina runda lår. De är inte fula. De är fan inte ens feta. De är helt normala. Och om du tycker något annat är det dig det är fel på, inte mig.

Med reseväskan från helvetet packad återstår bara resenerver och mentala checklistor som kommer hålla mig vaken halva natten. Imorgon är det hej då regn och moln och blåst och opålitlig sommar och hej sol och värme och atlantkusten. It's gonna be mighty fine, I tells ya.

...livsnjutare är alltid män. Livsnjutande kvinnor kallas alkade eller tjocka. Eller både och.

Hej, du kille som hävdar att du gillar "alternativa tjejer": det gör du inte. Du gillar precis samma tjejer som alla mainstreamkillar gör, bara mörkhåriga med bruna ögon (de ser mycket mer intellektuella ut). Kanske har tjejen också någon lite "udda" egenskap eller ett "annorlunda" intresse, som till exempel stickning eller att hon tycker om att ha tyllunderkjol på sig. Helst är hon som ett stort barn, och hon ska vara så smal att det känns som att hon ska gå sönder när du kramar henne. Du vill ta hand om henne, för hon är så snäll och naiv och hon behöver någon som visar henne världen, fast på ett försiktigt sätt, så hon inte blir rädd.



Kan ju passa på att hälsa till killen som gillar "kurviga tjejer" också: det gör du inte. Du gillar smala tjejer med tits and ass.


Så här ser kurviga tjejer ut. Men henne kommer du ändå aldrig få ligga med, hon är långt över din liga.

...om två dagar. Sista junihelgen i Sverige ägnas åt städning, tvättning och att hålla resenerverna i schack. Tips: att titta på "Air crash investigators" hjälper föga.

Kanske behövde jag inte den där sista ölen igår. Men jag står fast vid att jag och whiskey är en bra kombination. Kvällen bestod i övrigt av Disney-låtar och en överdos av Takuya Kimura.


Min nya bakgrundsbild på datorn.

Bildkälla

Att dansa med sin mamma till "Youre sex is on fire" utan att det känns konstigt, för hon förstår inte vad det betyder.

Jag + whiskey = match made in heaven (fast fråga mig igen imorgon).

Idag tar yngstasystern studenten, utan champagnefrukost men med Jäger-halsband. Hipp hipp hurra!

Missade möjligheter kan ge ångestkänningar. Så även tagna möjligheter. Lose-lose situation.

Småland bjuder på strilande regn och avklädda, rökande grannar. Gårdagens aktiviteter bestod i att göra macaroons som i slutändan blev spruckna mandelmaränger, vilka ådrog sig systers vrede. Business as usual, med andra ord.


Macaroonsen på bilden har ingenting med texten att göra.

(Bildkälla)

Torbjörn Tännsjö, professor i filosofi av något slag (ja, jag är för lat för att googla honom), skriver i en artikel på Newsmill att han kräver att alla judar ska ta avstånd från Israels handlande vad gäller Ship to Gaza, eftersom Israel enligt Torbjörn Tännsjö mördar i deras namn. I samma anda vill jag passa på att ta avstånd från Nazitysklands handlingar innan och under andra världskriget, eftersom de mördade judar och andra för att bevara den ariska rasen, till vilken jag säkerligen skulle räknas om jag hade levt då. Jag tar också som svensk avstånd från trettioåriga kriget och alla andra illgärningar svenskar begått för svenskars skull. Får väl passa på att ta avstånd från lasermannen också, han mördade säkert personer med invandrarbakgrund i någon tanke om att "skydda" det svenska. Och jag uppmanar alla kommunister där ute att genast ta avstånd från Sovjet, Nordkorea, Kambodja och alla andra stater som har dödat i kommunismens namn. Torbjörn Tännsjö kräver det.

Upptäckte just att pappafar har bokat mina tågbiljetter i sitt eget namn. Klurigt.

Det är så mycket roligare att göra måste-uppgifter om de inte är ens egna. Idag önskar jag för övrigt att jag hade en ny Harry Potter-bok att läsa. Men det kommer inga fler och jag får väl nöja mig med att vänta på filmen som kommer i sommar fast jag kan liksom inte komma över att Harry är så ful.

Imorgon blir det Småland och systers student.

Tjejer som hela tiden påpekar att de inte är feminister, och sedan drar hela svepan med feministiska argument ändå. De bara "hej, jag är en cool och framåt brud, men jag är inte feminist, så du kan fortfarande ligga med mig utan att förlora din manlighet". Att säga "jag är inte feminist eller så, men..." är ungefär samma sak som att säga "jag är inte rasist eller så, men...". I båda fallen vill personerna i fråga använda sig av rörelsens argument, samtidigt som de vill svära sig fria från rörelsen i sig, av en eller annan anledning. Rasisterna för att det är lite besvärligt att vara rasist i dagens samhälle, feministerna för att de tror att de är subversiva och slåss mot systemet när de avsvär sig feminismen (newsflash: feminismen styr inte Sverige vad än Pär Ström vill hävda. De flesta kallar sig inte ens feminister, så egentligen är du bara sjukt mainstream när du säger att du inte är feminist. But that's your fail to have).

Kontenta: använd dig inte av feministiska argument om du inte vill kalla dig feminist. Att försöka äta kakan och ha den kvar är sjukt ocharmigt.

Bortsett från det rätt uttjatade greppet "roliga accenter är alltid en hit", så: True dat.

Klockan halv fyra på morgonen känner jag att jag kan försonas med mänskligheten. Till och med den del av den som bor i kollektiv. Och jag somnar med mascaran på.

(Jag saknar dig, fina I)

Efter en tupplur har jag slutligen blivit människa igen efter gårdagens eskapader. Det ska firas med öl!

Nedräkningen har lönat sig, dagen kom till slut. Om bara några timmar har jag sommarlov.

Från och med imorgon har jag sommarlov. Minus fyra jobbveckor. Så imorgon blir det avslutning. Jag tänkte ha blommig klänning och kalasbyxor. Blomsterkrans har aldrig varit min grej, jag tyckte alltid de kliade så mycket. Men kanske skulle jag kunna ha en sån man gjorde på lekis, en papperskrans med fasthäftade silkespappersblommor. Det vore fint. Kanske kommer jag nynna på någon psalm. Det enda som skiljer nu från då är ölen.


Sommarhatt!

Maciej Zaremba har skrivit en artikelserie om vuxenmobbing, som jag läser med stort intresse. Någonstans tycker jag att det är dags att vi likställer psykiska trakasserier med fysiska, för ett skadat psyke kan göra en lika oförmögen som en skadad kropp. Vi borde sluta mystifiera psyket och inse att det är lika påtagligt som ens arm eller ben eller tarmsystem, bara mindre synligt och mer invecklat. Att ha en psykisk störning är inte att vara galen, det är att vara sjuk och liksom så många andra sjukdomar kan man också tillfriskna i många många fall. Det är ledsamt att vi fortfarande, år 2010, kan prata om barn som dör i cancer och människor som tynar bort i AIDS, men fortfarande hajar till när någon nämner förlossningsdepressioner eller självskadebeteende.

Läs Zarembas artiklar här, här och här.

Om man vill veta hur "onyanserad" ser ut behöver man bara fälla en kommentar om "Ship to Gaza". Få konflikter får folk att så totalt tappa huvudet som Israel-Palestina-konflikten. Det är roligt och provocerande på samma gång.

Själv slutade jag för länge sedan diskutera Israel- och Palestinafrågan eftersom jag har dömt ut den debatten som den debatt där det är minst troligt att stöta på väl avvägda och genomtänkta argument.

DJ Mongos. Människorna som aldrig kan låta en Spotify-lista vara ifred, utan som har en sååå bra låt att de bara måste byta mitt i låten man lyssnar på för tillfället. Dessutom kommer de ofta i grupp, och en DJ Mongo lockar alltid fram flera. Slutligen har man inte längre en spellista, utan ett medley med tiosekunderssnuttar ur låtar som alla är för bra för att köas, samt en väldigt död partystämning.

Jag är oerhört uttråkad och internet har hittills inte varit till någon större hjälp (förutom det senaste Glee-avsnittet), så jag fördriver tiden med pojkar som pussas. Igen.




Bildkälla

Räknar dagarna till friheten. Ytterligare en avverkad, bara två kvar. Sen blir det öl och grill i parken för hela slanten. Fast i tankarna är jag redan där.

Marshall i "United states of Tara". Så himlans söt. Synd att man inte kan adoptera karaktärer i TV-serier.