Tvångstankesmedjan

Som tidigare nämnt klämde jag nyss hela första säsongen av Veronica Mars på Netflix, och jag tyckte mycket om vad jag såg. Varför?

Jo, för att Veronica Mars är något så ovanligt som en serie som kretsar kring en high school-tjej, utan att för den delen handla om kärleksintriger eller svekfulla vänner. Visst, kärlekshistorian finns med, och likaså vännerna som sviker, men dessa klyschiga ingredienser lyckas med konststycket att vara en viktig del av handlingen utan att det för den delen blir ytligt, klichéartat eller övertydligt, eller ens särskilt framträdande. Veronica är seriens huvudperson, och en person med agens. Det är hennes handlande som driver handlingen framåt, hon är inget viljelöst offer för intriger eller komplotter.

I grunden handlar serien om hur Veronica löser olika brott eller mysterier genom att vara intelligent, klurig och uppmärksam (samt ha tillgång till diverse register om folk via hennes fars privatdetektivbyrå). Ibland görs det en poäng av att Veronica charmar personer omkring sig till att göra det hon ber om, men även igenom detta får hon vara ett aktivt subjekt, det är hennes personlighet snarare än hennes utseende som får folk att följa hennes nycker. Hon är dessutom väldigt påklädd genom hela serien, inga svepande kameror över urringningar eller långa ben i korta kjolar, vilket känns uppfriskande i en populärkultur som gärna objektifierar unga kvinnor (obs att jag inte tycker att det är något fel med avkläddhet per se, jag tycker bara det är skönt att det inte är det enda sättet en ung kvinna kan porträtteras på idag).

Veronicas bästa vän är en kille, och åtminstone första säsongen är helt befriad från någon som helst sexuell spänning mellan dem (jag hoppas att det fortsätter så). Vidare så är Veronica inte den som tvekar inför att utnyttja personer för att få det hon vill ha, hon gör det hela tiden och får bara ibland dåligt samvete över det. Och även om det inte figurerar alltför många större kvinnliga karaktärer i serien, förutom Veronica, så klarar den med lätthet Bechdeltestet. I sammanhanget high school-serie känns den dessutom väldigt lågmåld, befriad från alltför många överdrivna karaktärer och överspelade emotioner. Dessutom finns det två icke-vita skådespelare i framträdande roller, vilket tyvärr inte ses alltför ofta i liknande serier.

I korthet: Veronica Mars är en serie väl värd att se. Även om andra säsongen hittills gjort mig lite besviken, för att kärleksintrigerna ges ett större utrymme i den, har jag fortfarande höga förhoppningar. Och om inte annat är säsong ett briljant.