Tvångstankesmedjan

Ibland undrar jag om jag för simpel och för grund som ser lösningar i alla problem. Praktiker in i själen. Känslolös, skulle kanske någon säga. Oempatisk och utan hänsyn till andra människors upplevelser.

Ibland undrar jag om det kanske är så att folk inte vill lösa sina problem. Att svårigheterna är välkomna, att de skänker dem ett djup de annars inte skulle haft, att de finner tillfredsställelse i smärtan för att den är den enda konstant utifrån vilken de kan definiera sig.

Ibland tänker jag att jag skiter i vilket. Jag är i alla fall lycklig. Är du?