Tvångstankesmedjan

Jag läste igenom min bloggpost om vikt igen, och inser att den kan uppfattas lite som att "du kommer inte gå ner i vikt så du kan lika gärna ge upp, tjockis". Det var inte riktigt syftet. Det jag vill göra är att försöka luckra upp den självklara kopplingen smal = hälsosam och attraktiv. Naturligt smala som äter ostbågar till frukost och Ben&Jerry's till lunch och tycker att träning är onödigt för "de är ju redan smala" är ohälsosammare än en överviktig person som rör på sig och äter varierat. Det är egentligen självklart, men jag tror att om man skulle ställa den naturligt smala, ohälsosamma personen bredvid den naturligt överviktiga, hälsosamma personen så skulle folk fortfarande peka ut smalisen som den hälsosamma, eftersom vi har blivit pepprade med budskapet "tjockt = farligt" under hela vår uppväxt.

Just tanken "om jag redan är smal behöver jag inte träna eller äta nyttigt" visar också en annan inställning, nämligen att viljan att vara smal inte enbart, eller ens primärt, handlar om att vara hälsosam, även om det ofta framställs så av diverse nyfrälsta bantare. Det handlar om att vara attraktiv. Jag tror att många i vårt samhälle, främst tjejer, är villiga att ägna sig åt den konstanta kalorirestriktion jag nämnde i mitt tidigare blogginlägg, och därmed vara konstant hungriga, för att vara smala. Och då är det inte för hälsans skull, för hälsan har ju som sagt inte med vikten att göra. Man gör det för att man vill vara attraktiv, för att attraktivitet i vårt samhälle är såpass högt värderad att vi inte ens höjer på ögonbrynen när människor använder sig av varierade former av självspäkelse för att nå dit. Det är först när människor som redan är smala börjar svälta sig själv som vi reagerar, men då sätter vi en sjukdomsstämpel på det hela och håller det på så vis på behagligt avstånd från vår skönhetsnorm.

Märk väl att det som skulle skattas som gravt ätstört beteende hos en redan smal person istället ofta hyllas och uppmuntras om det anammas av en överviktig person som vill gå ner i vikt. Då är det helt plötsligt positivt att skära ner sitt kaloriintag till svältnivå, ständigt förvägra sig mat, rasa i vikt och ta till metoder som "dricka två liter vatten för att mota bort hungern". När man är överviktig ses hunger ofta som något som ska stävjas, snarare än ett tecken på att kroppen behöver näring, som att det vore hungern som gjorde folk överviktiga.

Jag skulle önska att vi kunde frikoppla smalhet från hälsa och attraktivitet, och inse att man kan vara både hålsosam och attraktiv oavsett vikt. Men det är en väldigt, väldigt lång väg dit.