Tvångstankesmedjan

Jag har varit uppe sedan klockan kvart i sex i morse, och hittills har jag inte velat dö av trötthet en enda gång. Detta har inte inträffat sedan jag blev tonåring. Gissningsvis inte innan dess heller.

Jag börjar jobba klockan sju imorgon. Funderar nu på vad som är mest värt: att sätta klockan på halv sex och snooza en stund, eller sätta klockan på kvart i sex och få en kvarts extra ostörd sömn. Alla dessa beslut.

Imorgon är det för övrigt fredag och jag skulle vilja dricka öl, men har ingen att dricka öl med. Buhu.

Två amerikanska forskare har satt sig för att slå sina kloka hjärnor ihop och analysera folks porrsurfande. Gott så. Här är anledningarna, utifrån en intervju i DN, till varför jag är skeptisk till deras forskning.

1. En av forskarna, Ogi Ogas (ett heeeelt vanligt namn), säger "Först tyckte jag mycket av vad jag såg bara var äckligt. Sedan vande jag mig och surfandet blev som att titta på schimpanser i djungeln. En objektivitet växte fram och jag började göra användbara observationer. Tredje steget inträffade när porren blev vettig för mig. Jag började inse hur spännande människans naturliga fantasi och kreativa förmåga är.". Tanja Suhinina uttrycker det egentligen bättre, men jag kan inte låta bli att tycka att det känns lite ofräscht att forskare, som jag tycker åtminstone ska eftersträva någon slags objektivitet i det de gör, beskriver folks sexuella preferenser eller fetischer som "äckligt". Jämförelsen med att studera schimpanser känns inte heller helt klockren. Lite som att de sexuella preferenser som uttrycks i porren är en främmande art som man låser in i en bur och studerar på håll med sin "men gud så fascinerande"-blick påslagen, men som absolut inte har något som helst med en själv att göra, för sådana perversiteter pysslar man ju inte med.

2. I studien har det visat sig att det är vanligt att män tittar på andra mäns snoppar, och detta har man givetvis hittat en Naturlig Förklaring(tm) till: " Vi har kommit fram till att det finns ett biologiskt svar, att män fungerar som primater där penisen är ett socialt verktyg som indikerar aggression, sexuellt intresse samt markerar revir. Därför bevakar djur andras penisar. Schimpanser tänds av att se en annan hane para sig, och vill då själv vara mer rigorös, menar Ogi Ogas.". Jag skulle gissa att för varje mänskligt beteende finns motsvarande beteende hos primaterna, eller åtminstone hos något annat däggdjur. Detta innebär dock inte att det mänskliga beteendet fyller samma funktion som det gör hos primaterna. (Gissningsvis kan vi inte ens veta säkert vilken funktion beteendet fyller hos primaterna, men det är en helt annan diskussion.) Ett enklare sätt skulle kunna vara att fråga de män som gillar att titta på andra mäns snoppar varför de gör det, snarare än att dra godtyckliga paralleller mellan deras beteende och schimpansernas. Om det sedan skulle visa sig att även människohanar tittar på penisar för att kontrollera aggression, sexuellt intresse eller revirmarkerande hos den andra hanen så kan vi börja fundera i ap-termer. Tills dess ska man nog vara försiktig med liknande kopplingar. I övrigt hänvisar jag till artiklarna jag länkade till igår.

3. Ogi Ogas (återigen, inget märkligt med att ha ett namn som låter som kompet i "Hooked on a feeling") avslutar intervjun med att förklara att människor i England har lite märkliga porrpreferenser, men att vi i Skanidnavien minsann är helt normala (phew!): "Där väntade inga stora överraskningar. Underligheter som smisk och mormorsporr är populärt i England, men vår undersökning har visat att ni i Skandinavien i större utsträckning konsumerar mainstreamporr.". Återigen: är det verkligen så himla bra att beskriva folks preferenser som "underligheter"? Särskilt om man i början av intervjun uttrycker att "Jag tror att den här forskningen kan hjälpa bokens läsare att bli mer bekväma och lyckliga med sina sexuella preferenser och begär.". Blir man verkligen mer bekväm med sina sexuella preferenser om en av studiens upphovsmän anser dem vara underliga? Tillåt mig tvivla.

En fjärde anledning till att jag ställer mig skeptisk till Ogi Ogas och Sai Gaddams (studiens andra upphovsman) forskning är att de för ett par år sedan genomförde en enkät för att undersöka slash (man-on-man-action) inom fanfiction-världen. Inte nog med att den enkät de hade konstruerat var högst tvivelaktig som forskningsinstrument (med ledande frågor samt märkliga och ibland stötande svarsalternativ som visade på en bristande förståelse för fenomenet och de som skriver slash-fics), de använde även svaren för att dra märkliga kopplingar till underliggande hjärnstrukturer, som i mina ögon framstod som helt godtyckliga eftersom inga indikationer på att man faktiskt genomfört studier på hjärnan i relation till sexuella preferenser framkom. Hos Pervocracy kan man läsa mer om detta.

Slutligen vill jag rikta ett litet "WTF?" åt Malena Ivarsson, som i sin kommentar till artikeln och forskningen bland annat säger följande: "Att heterosexuella tjejer skulle gå i gång på gayporr har jag inte heller stött på". Jag inser att den typen av tjejer som gillar bögporr nog är ganska så överrepresenterade på Fanfiction.net, men de existerar i allra högsta grad och att en sexolog aldrig skulle ha stött på detta fenomen känns för mig högst otroligt. Antingen så vågar folk inte berätta om sina egentliga sexuella preferenser för Malena, eller så har hon dålig koll. Kanske träffar hon bara på en viss typ av tjejer genom sitt jobb, vad vet jag, men märkligt är det hur eller hur.

Lång historia kort: Göteborgs kommun anlitar sedan 1977 några som kallar sig för "patriotiska studentförbundet" för att flagga på diverse högtider. Hittills har detta funkat bra (även om det tydligen grymtats lite om romer och samer inom studentförbundet när dessa fått flagga), men när kommunen vill flagga med regnbågsflaggan under HBTQ-festivalen i juni tyckte förbundet att nu var måttet rågat, och patriotiska studentförbundets kansler Torsten Persson satte ned foten, bland annat med följande citat:
"– Jag har inget emot homosexfestivalen, det här handlar om ett ogenomtänkt beslut om flaggning på alla kommunala inrättningar. Det är också pedagogiskt misslyckat. Hur ska man förklara som förskollärare för små barn vad det är för flagga och vad den symboliserar och vad det är för människor. Barnen kan ju få mardrömmar om förskoleläraren berättar om vad homosexualitet handlar om, säger Torsten Persson till GP. "

Här funderar jag över några saker:
1. Varför anlitar Göteborgs kommun denna förening över huvud taget? Själv tycker jag att varningsklockor bör ringa när en förening anser att ordet patriot är det ord som bäst beskriver dem, men det kanske bara är jag.
2. Barn kan säkert få mardrömmar om man nu väljer att förklara vad homosexualitet är genom att ingående beskriva en sexakt mellan två personer av samma kön. Å andra sidan skulle nog barnen få mardrömmar om man förklarade vad heterosexualitet är genom att ingående beskriva en sexakt mellan två personer av motsatt kön. Personligen så tycker jag att om det första man tänker på så fort någon nämner homosexualitet är sex så bör man nog se över sina egna associationer innan man börjar skrika om traumatiserade barn.
3. "Homosexfestivalen"? Seriously? 50-talet ringde och ville ha tillbaka sina skällsord.

Källa: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/regnbagsflagga-uppror-patrioter_6312102.svd

Bra artiklar som ogiltigförklarar "det är naturligt"-motiveringen av könsskillnader utifrån en biologisk och evolutionär ståndpunkt. De är ganska långa, men lättbegripliga. Läs, läs, läs!

Why do women shop and men hunt?
"And, I'm afraid, the validity from an individual's perspective of the various arguments that men and women are genetically programmed to be different (in ways that make biological sense) is normally determined by the background and politics of the observer and not the science. I am trained in behavioral biology, I was taught by the leading sociobiologists, I've carried out research in this area, and I was even present, somewhat admiringly, at the very birth of Evolutionary Psychology, in Room 14A in the Peabody Museum at Harvard, in the 1980s. So, if anyone is going to be a supporter of evolutionary psychology, it's me.

But I'm not. Let me 'splain..."

The natural basis for gender inequalities.
"A review of our evolutionary context is interesting to me (it is what my professional research life is entirely about) and this context is causative. But a realistic look at our evolutionary biology does not give any simple answers, and never, ever does it provide justification for unfairness or violence.

There is a reason they call it the Naturalistic Fallacy."

Pausmusik

En bra sak med att ha varit bortrest ett tag är ett det finns en massa damnyouautocorrect att ta igen. Som denna:

Nu när Apoteksmonopolet har fallit efterlyser jag ett apotek där allt som säljs har vetenskapligt bevisad effekt. Jag vill ha ett Apotek där jag slipper konfronteras med tuggummin som ska göra mig snygg, piller som ska minska min aptit och diverse örtdekokter som ska hjälpa mot förkylning. Ge mig hårda fakta och aktiva ingredienser jag inte kan uttala. Jag tror det skulle bli en succé.

Jag och fina I roadtrippar i Dalsland. Eller Mellansveriges Norrland, som jag vill kalla det. Jag har idag hört mer mopedknatter än jag gjort under alla mina år i U-town.

Nu har jag inga planer på att skaffa barn än på ett tag, men om eller när jag gör det vill jag ha barn som är trygga i sig själva och inte behöver känna att de måste prestera något för att få uppmuntran och uppmärksamhet. Jag tror att vi är på tok för vana vid att utbrista "vad duktig du är" eller "vad söt du är" (det sistnämnda mest till flickor) när vi på något sätt vill uppmuntra dem. Problemet är att jag tror att detta skapar barn som känner att deras värde till stor del sitter i deras prestationer och/eller utseende. Jag vill ha barn som gör saker för att de tycker att det är kul eller för att de känns bra för dem själva, inte för att tillfredsställa mig eller andra personer i deras närhet. Jag vill också ha barn som klär sig i det de själva tycker är fint och känns bra, och ser ut som de själva vill, snarare än att hela tiden försöka vara söt utifrån någon slags allmän måttstock. Jag tror att om mitt barn ropar "titta mamma!" så kommer hen bli lika tillfreds av ett "ja, jag ser" som ett "vad duktig du är!", och i det förstnämnda exemplet slipper jag dessutom uppmuntra någon slags tanke om att mitt gillande är avhängigt barnets prestationer. Det går att uppmuntra barn utan att använda "duktig" eller "söt", och jag tror att vi skulle få tryggare barn om vi varierade duktigandet med annan uppmuntran, eller kanske slutade med duktigandet helt.

För vidare förklaring kring hur jag tänker, och bra exempel på vad man kan använda för uppmuntringsmetoder istället för duktig eller söt hänvisar jag till det här inlägget på Lady Dahmers blogg (Lady Dahmer har för övrigt mycket vettigt att säga om barnuppfostran. Läs!).