Tvångstankesmedjan

Jag läste det här inlägget hos Kvinnopartaj och kände att det satte fingret på något jag har gått och irriterat mig på ett tag.

Såhär: Jag älskarälskarälskar verkligen att (över)analysera populärkultur, då särskilt ur ett genusperspektiv, eftersom det är det jag kan bäst. Och jag vet att kvinnorepresentationerna i diverse filmer, tv-serier, böcker etc suger extremt mycket. Men ibland känns det som att folk anstränger sig så hårt för att hitta stereotypa drag i kvinnoporträtt och liksom trycker in kvinnoroller i sin mall över "stereotyp kvinna" för att sedan kunna utbrista "titta vad jag hittade! En trope!" att det gör lite ont i mig.

För om man hela tiden har inställningen "detta är en populärkulturell skildring av en kvinna, vad är det för fel med den?" så missar man lätt 1) att det faktiskt finns bredd i kvinnorepresentationerna och 2) de icke-stereotypa drag som karaktären kan besitta.

Det känns ibland som att det inte går att göra en kvinnokaraktär utan att någon ropar stereotyp. Är kvinnan för manlig så anklagar man henne för att vara patriarkal, är kvinnan kvinnlig är hon förtryckt, är kvinnan snygg och smart så är det så tyyyypiskt att man inte kan göra en kompetent kvinnokaraktär utan att göra henne till objekt, är hon snygg och dum så är det så tyyyypiskt att man gör henne till en korkad bimbo, är hon ful och smart så är det så himla tyyyypiskt att man inte kan göra smarta kvinnor som också får vara snygga, och är hon ful och dum så är det så tyyyypiskt att fula kvinnor inte kan få vara den smarta och kompetenta. Du kan bara förlora, helt enkelt. (Och visst, det är tråkigt att det inte görs mer komplexa kvinnoporträtt, men hur komplexa är manskaraktärerna inom populärkulturen, egentligen?)

Ta Hannah från Girls till exempel, en serie som många hyllar för att den visar tjejer "som de är" (OBS! Jag älskar Girls. Och Hannah. Och anser också att det är en bra serie ur feministisk synpunkt). Hannah är fan inte komplex. Hon är egocentrisk, barnslig och sjukt irriterande. Hon har knappast något större djup, men det hon faktiskt gör är att tillåta brudar vara fåniga och omogna, på ett sätt som oftast är förbehållet just män. Hon är fortfarande rätt endimensionell, men det spelar inte så stor roll, för hon är en ball tjej.

Och så kan vi ta Blair från Gossip Girl (mest för att jag tittar på den serien mycket just nu). Hon är en klassisk "stackars lilla rika flicka"/bitch-trope, i mångas ögon. Hon konspirerar, snackar skit, köper designerkläder och flyger privatjet som om det vore den mest naturliga sak i världen, och har (såklart) bulimi eftersom hennes föräldrar inte uppmärksammar henne nog. Hon hamnar helt enkelt i det där "det är så himla tyyyypiskt"-facket. Men, hon är också stenhård, cool, någon som många ser upp till, vass, smart och rolig, och har alltså en hel radda karaktärsdrag som gör henne till en intressant person. Hon är fortfarande rätt endimensionell, men det spelar inte så stor roll, för hon är en ball tjej.

Jag tänker att om man lyfter blicken från stereotypträsket inser man att det faktiskt finns en bredd i hur kvinnor porträtteras inom populärkultur. Om man nagelfar varenda karaktär så är det såklart alltid möjligt att hitta något som kan tolkas som typiskt kvinnligt eller väldigt stereotypt och förenklat, men jag tycker att man gör sig själv en björntjänst om man inte ser hela karaktären, utan bara det som passar ens egen tolkning av verkligheten.

Vi har en lång väg att gå innan den kvinnliga representationen inom populärkulturen är lika varierad och nyanserad som den manliga, men att skjuta varenda kvinnoporträtt i sank för att de inte är exakt så komplexa och mångfacetterade som verklighetens kvinnor gör att man missar en hel del fantastiska brudar.

 (Här skulle jag egentligen vilja lägga till en hel uppsats till om att det är så himla synd att många av de balla kvinnor som faktiskt florerar i tv, på film, i böcker, inte får egna historier, utan ofta bara finns till för att driva den manliga huvudkaraktärens historia framåt, men tyvärr känns det här inlägget redan tl;dr, så det får bli en annan gång.)