Tvångstankesmedjan

Jag är yngst på mitt jobb. Eller, inte på hela mitt jobb, men på min avdelning, som är de jag hänger mest med. Det märks, i alla fall, yngstheten. Inte så att jag tror att mina kollegor skulle respektera mig mindre för att jag är yngre, för det tror jag inte att de gör, men jag har lagt märke till vissa generationsskillnader.

För det första så kollar de på TV, hela bunten. Vanlig hederlig gammal TV. De bänkar sig framför apparaten varje kväll, inväntar tålmodigt det program de vill se, och sen ser de på hela programmet, och diskuterar det på jobbet dagen efter. Jag har inte sett på TV på flera månader. Jag ser på netflix, laddar hem, tittar på SVT Play, men jag tittar inte på TV. Detta gör att jag hamnar lite utanför i konversationerna på jobbet, ty jag såg inte Debatt igår, eller Vetenskapens Värld, eller den senaste SVT-produktionen. Ibland funderar jag på att titta på deras program, bara för att kunna hänga med i konversationerna, men vem fan orkar kolla på Debatt bara för att kunna kallprata på lunchen?

För det andra har de pappa-humor, hela bunten. Vilket gör att jag blivit väldigt bra på att skratta på kommando åt ordvitsar, fräckisar och diverse vitsar, samtidigt som jag förtvivlat försöker förflytta mig mentalt till ett ställe där det fnissigaste som finns inte är ekivokt vitsande om otrohet.

För det tredje så är de sexister, hela bunten. Inte så att de klappar mig på rumpan och kallar mig lilla gumman, men i att de tycker att ett av de intressantaste samtalsämnen är skillnaden mellan män och kvinnor, och att mycket av vitsandet går ut just på att män är från mars och kvinnor från venus. Och om man råkar vara bara tjejer på en lunch så skämtar man om hur sämst män är en stund, innan man tar på sig sitt seriösa ansikte och undrar "men vore inte livet rätt trist utan män ändå?". Och jag vet inte riktigt vad jag ska svara på det, för jag har aldrig känt ett behov av att utradera hälften av mänskligheten för att jag stör mig på att min sambo aldrig slänger sina smutsiga strumpor i tvättkorgen (true story, bro). Sen så fnissar tjejerna lite och konstaterar att det visst blev en riktig tjejlunch, och jag dör lite inombords.

Men utöver det trivs jag bra, och jag har lärt mig att även Debatt-tittande, humorbefriade sexister kan vara trevliga människor.