Tvångstankesmedjan

Det kommer för alltid att vara koscher att slå mot den ytliga unga kvinnan. Du kommer inte att stå utan mothugg, men du kommer ha ryggen fri, för ingen gillar ju bortskämda flickor som lever på pappas pengar. Särskilt inte om de utöver det tjänar egna pengar på något så ytligt och menlöst som mode. Senast gjordes det av Ann Charlotte Altstadt när hon kallade 80- och 90-talisterna för blåsta, i bemärkelsen lurade och korkade, och exemplifierade med Blondinbella och Elin Kling. Nu råkar det vara den generation jag själv tillhör, så jag är väl på något vis part i målet, men börjar det inte bli lite jävla gammalt hur de äldre generationerna förfasar sig över att de efterföljande är så skamlöst mycket sämre än deras egen? Även de gamla grekerna, som man säger.

Jag tänkte inte bemöta henne i sak, bara länka till andra människor som gör det bra. De bloggar dock alla på rodeo.net, ett tillhåll för modebloggande 80- och 90-talister, men eftersom de äldre generationerna är alltför upptagna med att nicka instämmande åt Altstadts krönika och förfasa sig över dagens ungdom är det väl upp till oss själva att försvara vår förslappade livsstil och ogenerade hyllande av nyliberalismen. Ergo: Johan Wirfält om den uppblåsta generationen, Lisa Ehlin om en generation som är allt annat än bortskämd, Hanna Johansson om överlappningen mellan veganska queerteoretiker och ELLE.

Jag har eventuellt blivit blodfobiker. När fina I började blöda näsblod helt oprovocerat häromdagen blev jag yr och illamående och var tvungen att gå därifrån. Jag tycks ha en fallenhet för att samla på mig fobier. Innebär det att jag är neurotiker?

Det är något högst ocharmigt med tenta på en måndagsmorgon, som bara trumfas av tenta på en helg. Önska mig lycka till.

Jag är extremt dålig på att ta och bibehålla ögonkontakt. Särskilt med människor jag inte känner så väl. Detta kommer sig från att jag var ett väldigt blygt barn som sällan vågade möta någons blick, och sen har det liksom bara hängt med. Det är bara det att när jag undviker ögonkontakt samtidigt som jag inte längre är blyg framstår jag mest som socialt märklig, alternativt ointresserad. Jag har dessutom en tendens att fästa blicken snett bakom den jag pratar med, vilket får denne att vända sig om för att se vem jag pratar med/om, något som egentligen bara är okej om man är skelögd. Jag är inte skelögd, och det händer mig cirka en gång om dagen.

Jag försöker tänka på att ta ögonkontakt med folk, men det är a) svårt att hela tiden komma ihåg att "justja, man ska se folk i ögonen när man pratar med dem" och b) ganska obehagligt att stirra folk i ögonen när man inte riktigt är van vid det. Detta gör att jag fortsätter stirra på icke-existerande människor bakom folks ryggar, alternativt ned i mitt eget knä, när jag pratar med folk. Så därför undrar jag: hur gör man för att hålla ögonkontakt med folk medan man pratar med dem? Och hur får man det att bli naturligt?

Mvh
Tacksam för svar.

Asså, jag vill typ ligga med Jonatan Unges röst. Bästa radiorösten ever.

Inatt drömde jag att en kvinna sa något om att jag var gravid, och att jag äntligen fick möjlighet att säga "näh, jag är bara tjock" och se hennes ansiktsuttryck ändras från "åh så gölligt" till "kuken, hur fan ska jag ta mig ur det här nu då". Det var awesome, och när jag vaknade var jag besviken över att det inte hade hänt på riktigt.

10 anledningar till varför du inte vill att jag ska vara din flickvän:
1. Jag kommer vid flertalet tillfällen varje vecka prioritera mina tv-serier framför dig, och irriterat snäsa "jag kollar faktiskt på Glee" när du försöker prata med mig.
2. Jag ogillar att vara självuppoffrande, och självuppoffrande för mig är allt mellan att ge dig min njure till att se den där pretentiösa filmen du hyrt och jättegärna vill se men som jag absolut inte är sugen på.
3. Jag ser inget självändamål i att lära känna dina vänner.
4. Jag kan inte föra mig socialt, utan kommer ständigt glömma att tacka för senast, inte förstå att man ska ha med sig present när man ska hem till någon på middag och inte tänka på att man ska vänta tills alla fått mat innan man tömmer sin egen tallrik. Detta kommer vara särskilt pinsamt eftersom jag är kvinna och förväntas vara den som har koll på och tar ansvar för sådant.
5. Jag dricker för mycket.
6. Jag är asocial och har endast en begränsad förståelse för varför jag måste ägna mig åt småprat med människor jag finner ointressanta. Min lösning på detta brukar oftast vara nummer 5 på listan.
7. Jag tycker att irritation är en härlig känsla och klagar ofta och gärna på vad övriga människor skulle benämna som "i-landsproblem".
8. Jag kommer endast sporadiskt att vara intresserad av det du gör, och enbart då det på något sätt sammanfaller med mina intressen.
9. Jag kommer alldeles för ofta prioritera att gå ut med mina vänner framför mysiga hemmakvällar. Och jag kommer sällan fråga om du vill följa med.
10. Dina föräldrar kommer som bäst tycka att jag är tystlåten och lite avståndstagande.

Vissa av dessa punkter är aktuella även om du bara är min vän. Lyckligtvis finns det ju flertal personer som tycker jag är värd att umgås med ändå, och en person som mot bättre vetande kallar mig sin flickvän. Tur att jag är awesome på så många andra sätt.

Efter två spelningar med Philip Glass inser jag att han är den artist (om man nu får säga så om en kompositör) jag sett live flest gånger. Detta trots att det är fina I snarare än jag som gillar honom. The things you do for love. Men visst, det är trevlig musik. Han har en känsla för det dramatiska, den där Glass.

Min vän N postade nyss världens vagaste festinbjudan på den gemensamma klassidan på Facebook: "det är dethär med avslutningshäng som vore trevligt eftersom det finns en risk att man inte träffar på så många klasskompisar i sommar. någon föreslog onsdagen efter tentan som en dag för sådant häng".

Jag tänker mig att det kan gå på två sätt nu: antingen kommer kommentarsfältet fyllas med en massa "fast jag kan inte på onsdag, kan vi inte köra tisdag istället?", "nej, tisdag är jättedåligt, fredag är bättre", "jag tycker vi kan ses i parken iallafall, så kan vi grilla", "nej, det ska regna på onsdag, det är bättre om vi är hemma hos någon", "hos vem då?" och ridå, för ingen kommer vilja ha sitt hem invaderat av ett gäng alkoholsugna studenter som lämnar ett slagfält av flaskor (för studenter vill ha bra öl, inte fulburköl), vinfläckar och chipssmulor efter sig. Kanske ännu troligare är dock scenario två: det helar inner ut i sanden för att ingen orkar ta tag i det.

Jag vill inte kalla dig amatör, N, men alla vet att festinbjudningar måste innehålla klara direktiv för att inte ge upp hov till massiv förvirring alternativt logistiskt kaos. Jag bara säger.

Tillbringar en förmiddag jag egentligen borde ägna åt plugg med att sluka alla trailers och spottar för X-Men: First Class som jag kan hitta, och peppar nästan lika mycket som inför sista Harry Potter-filmen. Därtill ser jag många fanfiction-möjligheter i relationen mellan en ung Charles Xavier och en likaledes ung Magneto.