torsdag 20 september 2012

Torsdagstoppen - Bästa musikvideorna

Det här hade nog varit enklare om jag faktiskt mindes musikvideorna från min ungdom, för det gjordes en hel del väldigt bra musikvideor back in the days när MTV fortfarande handlade om musik och inte gravida tonåringar (gammal och gnällig, jajjemän). Men nu gör jag inte det, riktigt. Jag har ändå försökt rota i mitt minne, och följande lista är väl en salig blandning av sånt som faktiskt är bra, och fin gammal nostalgi.

Plats fem: David Bowie och Mick Jagger, Dancing in the Streets
Den här videon har figurerat i Family Guy, som "the gayest video ever made", och jag är delvis beredd att hålla med. Det är så jävla mycket WTF i den här videon att jag knappt vet var jag ska börja. För det första: kläderna. Bowies onepiece - trench coat-kombo, och Jaggers alldeles för stora byxor och skjorta, som ser ut som att man klätt en midsommarstång (seriöst, hur smal är mannen?). Wardrobe malfunction är bara förnamnet. Jaggers minspel sen, och hur de liksom verkar skriksjunga låten åt varandra. Dansen är helt fantastisk, och valet av inspelningsplats obegripligt. Jag gillar också hur Jagger plockar fram en ölburk och tar en slurk någonstans kring 1.30. Rumpskaket på slutet är sedan grädde på moset, och man undrar om det fanns någon i hela produktionskedjan som tog detta på allvar.


Plats fyra: The Motorhomes, Into the Night
Första gången jag såg den här videon var, som jag minns det, också enda gången jag såg den här videon, och det var i musikprogrammet Voxpop. Låten är en rätt ordinär 90-talsballad, men videon... Den är baserad på historien om Laika, hunden som åkte upp i rymden, och första gången jag såg den snörptes mitt hjärta ihop till en hård liten boll av ledsenhet och jag grät och grät. Efter det så gick jag ifrån TV:n varje gång videon spelades, för jag klarade inte ens av att höra de första tonerna utan att ögonen tårades. Berättelsen, hunden, sångaren, allt är så fruktansvärt sorgligt. Jag var givetvis tvungen att se om videon inför skapandet av den här listan, och, jo, jag gråter fortfarande.


Plats tre: The Irrepressibles, Arrow
Jag vet att jag tipsade om den här låten och videon för ett tag sedan, men jag tycker verkligen mycket om den. Att se den är som en fyra och en halv minuts andäktig paus från verkligheten, någonstans i mellanlandet mellan vålds- och kärleksakt. Plus att alla som hävdar att nakna män inte är lika vackra som nakna kvinnor borde ta en titt på den här videon. Himla fint, som Niotillfem-Sandra skulle ha sagt. Låten går inte heller av för hackor.


Plats två: The Knife, Pass This On
Tycker denna video är helt fantastisk. Snyggtransan som fått i uppgift att framträda på SFI-föreningens middag någonstans i Norrlands inland, den till en början lätt uttråkade men samtidigt hotfulla stämningen, Olof Dreijers (killen som går fram och dansar, aka halv The Knife) intensivt stirrande dans som inte är så mycket en dans som en utmaning, och hur han fortsätter att vara fokuserad enbart på snyggtransan även när alla andra börjar dansa, ATT alla andra börjar dansa. Den är så himla rolig och så himla allvarlig på samma gång, och musiken passar perfekt in i varje rörelse och ruta.


Plats ett: Fatboy Slim, Weapon of Choice
Den här förklarar sig själv ganska mycket. Det är Christopher Walken (universums kanske otäckaste man). Som dansar. Nuff said. Njut bara (av låten också, en av Fatboy Slims bästa, om man frågar mig. Och det är ju min blogg, så det gör man).


Bubblare: The Verve - Bittersweet Symphony. Snygg i all sin enkelhet.
Fatboy Slim - Praise you. Gullig i all sin hemgjordhetskänsla, plus att killen kan göra videor (Panlehönan har med ytterligare en Fatboy-video på sin lista).
Lady GaGa - Alejandro. Jag tycker GaGa gör rätt tråkigmusik, men spektakulära videor. Gillar de nätstrumpbyxade SS-liknande soldaterna i denna.

Pnelhönans lista finns här, och kulturnördens hittar ni här.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Om mig

Fröken E
Det enda du behöver veta om mig är att min blogg egentligen skulle hetat Tvångstankesmedjan, men pågrundav hjärnsläpp från undertecknad i bloggens tillblivningsögonblick blev det istället Tvångstankedjan, ett helt jävla random namn som inte betyder någonting alls.
Visa hela min profil
Använder Blogger.