Tvångstankesmedjan

Okej, jag skrev att jag inte skulle blogga, men vafan, this really grinds my gear, liksom.
Det här med att folk säger till andra folk (och med "andra folk" menar jag tjejer, andra könet och whatnot) att de ska sluta se så sura ut, vad fan är grejen med det. Varför tycker människor att det är okej att säga till folk (tjejer) de inte känner att de borde le lite mer? Det är väl för fan inte deras ensak? Jag ser väl sur ut om jag vill. Kanske är det så att det inte finns så mycket att le åt just då?

Jag kan liksom inte skaka av mig känslan av att folk säger så här för att de tycker att det är tjejers förbannade plikt att hela tiden le och vara behagfulla. De kanske inte tänker så, explicit, men någonstans tror jag att folk är så vana vid att personer av kvinnligt kön alltid tar på sig att vara snälla och fina och se till så att alla har det bra och är glada och skrattar åt dina skämt och så vidare att när en tjej inte beter sig så, om hon istället ser sur eller, för den delen, neutral ut så blir folk liksom "men gumman, inte ska du stå här och se sur ut, le lite för tusan, du blir så mycket sötare då". Och man känner liksom bara "jaha, så jag ska le åt att du säger att jag ser sur ut? Inte den mest väl genomtänkta planen i världen kanske?". Jag tycker bara att folk kan sluta lägga sig i vilket humör andra människor (tjejer) är på och låta dem tjura om de vill. Så, slut på rant.