Tvångstankesmedjan

Kursföreståndaren på kursen jag läser nu. Han klarar inte av att ge oss instruktioner muntligen, utan allt ska man hitta själv på studentportalen. Man kan dock inte räkna med att hitta alla instruktioner på ett och samma ställe, utan man får liksom sitta och klippa och klistra bland fem olika dokument tills man slutligen och förhoppningsvis fått ihop en någorlunda klar bild över vad som ska göras under kursens gång. Dessutom får vi en vecka på oss att forma grupper till en PM vi ska skriva, men bara typ tre dagar på oss att skriva själva PM:en. När man konfronterar honom med hans egna kryptiska instruktioner blir han putt och kan inte förstå vad det är som är så otydligt. Jag ska fan bajsa i hans fack på institutionen. Det borde han förstå i alla fall.

Människor som tycker att "imon" är en acceptabel förkortning av imorgon. Det är det inte. Imon låter som ett jävla djur. Typ som en utvecklingsstörd emu.

Idag har jag haft en 7.30-20.00-dag. Tyck synd om mig för tusan. Dessutom önskar jag att någon ville kasta lite pengar åt mitt håll, för mitt bankkonto börjar se ledset ut.

Hej då.

Förresten, när jag var liten och vi precis hade börjat lära oss engelska hånade min engelskalärare en klasskamrat till mig för att han hade stavat want "wan't". Hon bara: "Meh, vad skulle det vara då? 'Wa not' eller?". Och jag bara "inte så klockrent fröken. Med samma logik, blir inte won't 'wo not'? Man kanske ska tänka sig för lite innan man hånar elever som precis lärt sig engelska". Så sa jag dock inte alls. Jag sa ingenting. Så tänkte jag inte heller. Jag tänkte att hon var en jävla bitch (näe, det gjorde jag inte heller för såna fina ord hade vi inte på 90-talet), Men jag har tänkt på det jättejätttemånga gånger sen dess och önskat att jag hade tänkt och sagt så, för den läraren var verkligen en hagga. Jävligt tråkig anekdot, jag vet, men jag behövde få det ur systemet. Vill ni ha skoj får ni väl för fan gå någon annanstans.

Jag ville skriva någonting om hur hipsterloppisar och kläder över storlek 36 inte går ihop och att det gör mig ledsen för jag vill faktiskt också ha fina och billiga kläder, men jag pallar fan inte. Titta på den här fina videon istället:

Jag älskar att de bara "fack Mariah Carey (eller vem det nu var som var poppis -94), vi kör på Lejonkungen istället". Det hade varit ännu bättre om de varit Timon och Pumbaa, men man kan ju inte få allt.

Människor som med bestämdhet hävdar att det är texten, inte dem själva, det är fel på om de inte fattar ironin i en uppenbart ironisk text. Belysande exempel: kommentarerna till Viktor Barth-Krons krönika om masscyklismen.

Citat ur Viktors text:
"Cyklisterna visar inte respekt för de rutiner och sociala konventioner som stockholmska fotgängare och bilister tillsammans byggt upp under generationer. Kraven på identitetstrafikpolitik och särlagstiftning, från särskilda cykelbanor på tidigare normalt fungerande gator till extra framskjuten position vid rödljus, är diskriminerande mot majoritetstrafikanterna och hotar själva fundamentet för vår trafikkultur. Purtrafikanterna, till fots och bakom ratt, har en tradition av att söka samförstånd genom ömsesidig respekt och ljusreglering. Att jag däremot skulle söka fredlig samexistens med Jocke, 39, som iförd limegröna tights och sportsolglasögon av svängd cykloptyp susar snett över Norrmalmstorg i kraft av sitt inbillade företräde? Nej, det går inte. Överallt där cykelkulturen stöter på majoritetstrafikkulturen uppstår konflikter."

Exempel på kommentar:
"Är den en parodi är den en sällsynt dålig sådan, eftersom majoriteten inte förstått det "roliga". Är det på allvar så - ja, var ska man börja? Jag nöjer mig med att möta argumentet att cyklisterna slösar arbetstimmar med att
1. Många (inklusive undertecknad) "stämplar in" först när man duschat och sitter på sin plats
2. Jag skulle tippa på att orörlighet och ohälsa kostar samhället betydligt fler arbetstimmar i form av sjukskrivningar..."

Och jag undrar återigen hur denna sorts människor kan överleva i dagens samhälle.

Jag har på sistone läst en hel del om att man måste ha rätt att få kalla människor för fula. Det är främst Lady Dahmer som argumenterar för rätten att få kalla andra för fula (för själv är hon ju snygg), men jag har sett det hos flera son inspirerats av henne. Och jag fattar verkligen inte. Varför är det så viktigt att få kalla folk för ful? Enligt Lady Dahmer är det bara ett neutralt sätt att beskriva en persons utseende, men jag håller inte med alls. För mig är det ungefär samma sak som att säga att snäll och elak är neutrala beskrivningar av folks personlighet. Det är det inte.

Lady Dahmner vill hävda sin rätt att kalla andra för fula eftersom hon vill ha bort utseendefixeringen i samhället. Det spelar ju faktiskt ingen roll om folk är snygga eller fula, alla ska behandlas med samma respekt och utifrån vilka de är, inte hur de ser ut. Jag håller med. Men jag tror inte att man uppnår det genom att säga att folk är fula. För det första anser jag att det bara upprätthåller dagens utseendeideal, för de som döms ut som fula är de som inte passar in i idealet. Kanske är de tjocka, kanske har de en stor näsa, kanske har de tunt och stripigt hår. Genom att kalla dessa människor fula tycker jag att man säger att det är okej att de här idealen finns, att det är lugnt att man gör skillnad på snygga och fula människor utifrån en existerande skönhetsnorm. Vissa människor hävdar att det är biologiskt vad människor tycker är attraktivt, att evolutionen har gjort det omöjligt för oss att tända på vissa utseenden. Jag tycker för det första att det är bullshit och för det andra att det är märkligt att en feminist som motsätter sig liknande biologistiska argument vad gäller könsroller tycker att exakt samma evolutionspsykologiska crap är a-ok när det gäller utseenden. Hej hej, bjälken i det egna ögat.

För det andra tror jag att det går alldeles utmärkt att lära folk att utseendet inte spelar roll utan att för den sakens skull behöva kalla folk för fula. Lady Dahmer, som är så mån om att inte använda ord som flicka, pojke, hon och han för mycket inför sina barn borde inte ha några större problem att komma på andra ord än ful eller snygg för att beskriva folk. Rödhårig, lång, rund eller storfotad är ord jag själv märkt fungerar alldeles utmärkt i deskriptivt syfte. Därtill tror jag att det kommer dröja jävligt länge tills ful blir ett neutralt beskrivande ord (om någonsin), så tills dess kan man ju faktiskt undvika att vara uttalat elak mot folk som inte uppfyller det rådande skönhetsidealet. Jag bara säger.

Häromdagen började jag prenumerera på typ fem nya fics (mest Draco/Ron, någon Draco/Blaise också) och tänkte förnöjt att nu kommer uppdateringarna bara trilla in och jag kommer kunna läsa nya kapitel varje dag. Men hittills har inte en enda fic uppdaterats. I am disappoint.

Jag insåg nyss att det är kursstart imorgon. Jag insåg också att jag inte alls ser fram emot det. Lika mycket som tanken på att behöva söka jobb och komma ut i Verkligheten skrämmer mig, lika lite är jag sugen på att plugga just nu. Kanske dags att söka socialbidrag.