Tvångstankesmedjan

Ibland tänker jag såhär: det finns för många ord därute som vägrar bli fångade. Jag har för mycket att uttrycka men för lite språk. Jag har för mycket kärlek men för lite känslor. Jag har en mun men för lite att säga.

De säger att jag har någon slags gåva. Ibland vill jag kalla det en förbannelse.

(Ibland vill jag förklara att nej, jag tror inte att jag är så bra, men orden kommer lättare för mig än för andra, och kanske är det bra, kanske är det fint, men att säga så vore förmätet och fel så jag raderar allt jag skriver och låtsas som ingenting istället.)