Tvångstankesmedjan

Min yngstasyster skickade ett argt mejl till mig idag angående hur fel jag hade i min kritik av Feminist Frequency. Eftersom hon från början tänkt skriva den i en kommentar (det går för övrigt visst att kommentera på min blogg, jag måste bara godkänna kommentarerna först) så publicerar jag mejlet i sin helhet här (minus avslöjande detaljer, det här är ju trots allt en anonym blogg):

"eftersom någon har tagit bort kommentarsfuktionen på sin blogg... så får jag å alla filmnördars vägar ranta här över ditt inlägg om homofiler på vita duken. Först och främst är Norman Bates inte gay, han är knappt fjollig ens, han är inte transvestit eller transexuell (detta är tyvärr en vanlig missuppfattning) han är så straight man kan bli, i princip. Han är bara jätte-schizad, jag tycker det är tråkigt när någon väljer att se hans problematiska relation till hans morsa som ett tecken på att han är gay eller fjollig, för allvarligt förstärker inte det endast fördomar? för det andra är Tom Ripley bisexuell, han är inte alls extremfjollig som karaktär heller, han lider av tvångstankar och han är ganska personlighetsstörd dessutom, vilken är anledningen till att han mördar. Han kan inte kontrollera sig helt enkelt, filmen ger faktiskt en ganska fullständig psykologisk bild av Tom Ripley, så han är ett dåligt exempel eftersom han faktiskt är en mördare som bara råkar ha en viss sexuell läggning, men den har inget med hans karaktär i stort att göra, bara hans val av offer. (btw i filmen finns en äkta fjollig karaktär som det ofta skämtas om, så Tom Ripley är inte ens fjolligast eller ens ondast i sin egen film) Scar är baserad på en Hamlet karaktär, så det får du ta upp med Shakespeare. jag stör mig faktiskt på hela videon eftersom det verkar som att han inte ens har sett filmerna han pratar om. Karaktären i maltese Falcon är en rånare och inte en mördare (han är inte särskilt sneaky heller för den delen) jag kan hålla med om strangers on a train, eftersom den faktiskt ÄR stötande. men jag visste inte ens att man fick ranta över saker mer än femtio år gamla (eftersom samhället förändras etc) Vilket faktiskt alla karaktärer har gemensamt. Ja, jag förstår att det här handlar om att se vissa tendenser som följer ett historiskt mönster. Men då får man faktiskt se till att läsa på lite mer!"

Som ni ser är min syster en filmnörd av rang (och jag menar detta i ordets mest positiva bemärkelse), så jag kan inte slå henne på fingrarna vad gäller detta. Dock har jag aldrig hävdat att Norman Bates är gay, det är det inslaget i That's Gay som gör, i alla fall indirekt. Jag sa förvisso att han var fjollig, och det var slarvigt av mig. Jag tänkte snarast utifrån vad kreti och pleti räknar som fjolligt och i den kategorin ingår troligtvis att klä sig i klänning, även om man gör det för att man är schizofren. Jag har heller inte dragit paralleller mellan hans eventuella fjollighet och hans problematiska relation till sin mor.

Jag minns Tom Ripley som fjollig, men det är längesen jag såg filmen och mina egna fördomar kan nog ha överdrivit hans fjollighet, så I stand corrected. Att Scar är baserad på en karaktär i Hamlet fråntar ju honom dock inte sin fjollighet, och här står jag nog fast vid att Scar är en aning feminin i sitt sätt att föra sig. Hamlet-karaktär eller ej.

Vad gäller de äldre filmerna i klippet så har jag ej sett dessa, och som man kan se i mitt tidigare inlägg refererar jag inte heller till dessa specifikt. De finns bara med i That's Gay-klippet. För övrigt blir saker och ting aldrig för gamla för att ranta över. Hanna Fridén exemplifierar detta på ett ypperligt sätt när hon i ett nyligen publicerat inlägg rantar över Ayn Rand och hennes kvinnosyn.

Men, jag vill ju gärna vara den som kan erkänna att jag har fel och kanske är detta ett fall där ett sådant erkännande är på sin plats. Den enda gemensamma nämnaren mellan de mördare som nämns i That's Gay-klippet (samt den Caprica-karaktär som tas upp i Feminist Frequency-klippet) är kanske att de inte passar in i en traditionellt heterosexuell manlig könsroll. Detta gör ju faktiskt mitt argument ogiltigt, till viss del, för att om den minsta gemensamma nämnaren för de karaktärer som går att passa in i gayskurksfacket är bristande heterosexualitet och/eller bristande manlighet så går också Caprica-karaktären att placera i detta fack, varför delar av min argumentation faller.

Med detta sagt vill jag dock tillägga att trope-tänkandet har vissa brister. Att en karaktär går att placera in i ett fack innebär inte att karaktären är platt, eller att de egenskaper som är typiska för stereotypen är de enda egenskaper karaktären har. Enligt mitt egna ovanstående resonemang (samt enligt That's Gay-klippet som Feminist Fequency-kvinnan hänvisar till) passar till exmepel Tom Ripley från The Talented Mr Ripley in i gayskurksfacket, i egenskap av "inte helt och hållet heterosexuell skurk". Dock så är han en utvecklad karaktär, med flera andra personlighetsdrag förutom att han är icke-hetero och ond, och därtill har en skickligt skildrad framväxande psykologisk problematik. Detsamma gäller exemplet Kurt från Glee, som jag nämnde i originalinlägget. Han är förvisso en "fjolla", men hans karaktär är mycket mer komplex än så. Det går inte bara att missnöjt skrika "trope" varje gång man stöter på en populärkulturell karaktär som råkar besitta några av de egenskaper som ingår i en viss trope. Då missar man den större bilden.

För övrigt så är jag påläst. Dock inom feminism och genus snarare än filmvetenskap. Då blir det ibland såhär. My bad.