Tvångstankesmedjan

Lisa Magnusson skriver om att tecknad barnporr inte är något att gnälla på i jämförelse med att tioåriga Willow Smith sjunger "I whip my hair back and forth". Och jag blir liksom lite less. Av två anledningar. Den ena är att man ens pallar applicera vuxensexualitet på barn ("whip my hair" är alltså slang för kvinnlig onani). Visst, om man vill kan man ju välja den tolkningen framför den mer uppenbara att den faktiskt handlar om styrka och frigörelse, men jag vet inte varför man skulle vilja göra det, annat än för att kunna förfäras över att barn sjunger om onani. Den andra är att Magnusson varit tydlig i sin ståndpunkt att tecknad barnporr inte alls är samma sak som autentisk barnporr, och att det är fel att förbjuda något för att vi äcklas av det, men sen faller på mållinjen genom att bara "en tioåring sjunger om onani, guuuuuud vad äckligt". Om tanken var att uppmärksamma det dubbelmoraliska i att vi fördömer det ena men inte det andra finns det bättre sätt att uttrycka detta än genom "vad i helvete! Ungen är alltså tio år".