måndag 18 april 2011
I can dream, can't I?
Jag och fina I har börjat kolla på Mad Men (några år senare än alla andra), och det är bannemig den mest intressanta serie jag sett på år och dag. Sen ska jag väl villigt erkänna att mitt serieintag varit relativt befriat från kvalitetsmaterial under de senaste åren, med några få undantag. Men även när jag jämför med sådant som skulle klassificeras in under finkultur, seriemässigt sätt, så står ändå Mad Men ut från mängden.
Karaktärerna har ett djup jag tycker att man sällan ser annars. De är mänskliga. De har en balans mellan bra och dåliga sidor som man ser hos vanligt folk. I början upplevde jag seriens persongalleri som högst överdrivet i det att alla kändes lätt osympatiska, men sen insåg jag att de är som folk är mest. Det finns den snälla, som man egentligen gillar och hejar på, men som samtidigt är självgod och gärna sätter sig på höga hästar. Det finns personen som vill väl, men som är så invirad i sin egen manlighet att det enda sättet att reagera på ångest för honom blir att supa sig full och ha sex. Det finns hon som bara vill ha ut lite av livets goda, men som blir bitter, cynisk och missunnsam längs vägen. De är personer jag stött på i verkligheten, med samma uppsättning av bra och dåliga sidor. Anledningen till att jag från början upplevde dem som osympatiska är troligtvis för att man, när man ser saker på tv, inte personligen får uppleva fördelarna som en persons goda sidor ger, och därmed inte har lika stort överseende med de dåliga sidorna. Man upplever det hela från lite avstånd, och då tror jag att man lätt kan låta de sämre egenskaperna ta överhanden. Men ju mer jag tänker på det, och ju mer jag ser av serien, desto mer inser jag att personerna jag ser inte är osympatiska. De är komplexa.
Det finns oändligt mycket mer att säga om serien, om hur den porträtterar könsroller, om den till synes stilla lunken i varje avsnitt, om hur det inte var bättre förr. Men jag uppmanar er att se den istället, om ni som jag varit lite sega och inte riktigt förstått vilken pärla till serie det är.
Karaktärerna har ett djup jag tycker att man sällan ser annars. De är mänskliga. De har en balans mellan bra och dåliga sidor som man ser hos vanligt folk. I början upplevde jag seriens persongalleri som högst överdrivet i det att alla kändes lätt osympatiska, men sen insåg jag att de är som folk är mest. Det finns den snälla, som man egentligen gillar och hejar på, men som samtidigt är självgod och gärna sätter sig på höga hästar. Det finns personen som vill väl, men som är så invirad i sin egen manlighet att det enda sättet att reagera på ångest för honom blir att supa sig full och ha sex. Det finns hon som bara vill ha ut lite av livets goda, men som blir bitter, cynisk och missunnsam längs vägen. De är personer jag stött på i verkligheten, med samma uppsättning av bra och dåliga sidor. Anledningen till att jag från början upplevde dem som osympatiska är troligtvis för att man, när man ser saker på tv, inte personligen får uppleva fördelarna som en persons goda sidor ger, och därmed inte har lika stort överseende med de dåliga sidorna. Man upplever det hela från lite avstånd, och då tror jag att man lätt kan låta de sämre egenskaperna ta överhanden. Men ju mer jag tänker på det, och ju mer jag ser av serien, desto mer inser jag att personerna jag ser inte är osympatiska. De är komplexa.
Det finns oändligt mycket mer att säga om serien, om hur den porträtterar könsroller, om den till synes stilla lunken i varje avsnitt, om hur det inte var bättre förr. Men jag uppmanar er att se den istället, om ni som jag varit lite sega och inte riktigt förstått vilken pärla till serie det är.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Blog Archive
-
▼
2011
(290)
-
▼
april
(30)
- Everybody's looking forward to the weekend, weekend.
- Baby, I was born this way.
- Come on baby let me see what you're hiding underneath
- You just lost the game.
- Shut up (and sleep with me)
- Tonight may have to last me all my life
- From the desk of mr Lady
- I can dream, can't I?
- I call him the aggressive bee
- I'm drinking too much, blah blah blah blah blah bl...
- Människor som irriterar mig, del 27
- Pretty fly (for a white guy)
- Till strömmingens lov
- The power of love
- Fantabulous
- J'aime l'amour á trois
- Dance like nobody's watching
- Come on now, show me your penis
- Ett svart litet regnmoln
- Pink elephants on parade
- Glida runt, hänga runt, låna pengar
- You can't say no to it
- Between the lines
- Dog days are over
- Take these broken wings and learn to fly
- My best friend
- Dancing on my own
- You're safer with me here, and you there
- I lose it all the time (the track of time)
- Don't look down or back
-
▼
april
(30)
Om mig
- Fröken E
- Det enda du behöver veta om mig är att min blogg egentligen skulle hetat Tvångstankesmedjan, men pågrundav hjärnsläpp från undertecknad i bloggens tillblivningsögonblick blev det istället Tvångstankedjan, ett helt jävla random namn som inte betyder någonting alls.
Använder Blogger.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar