Tvångstankesmedjan

Jag gillar att läsa kommentarer till stora bloggar. Alldeles särskilt tycker jag om att läsa hatfulla kommentarer, det är roligt att tänka sig hur de som formulerat den lysande meningen "jävla faking idiot så äckligt" eller varför inte "Fy fan det e småhoror som er som gör att invandrare hoppar på och våldtar tjejer,… Shiiiit har ni sugit mkt grek-kuk för o få festa med dom?" (kommentarerna snodda från paow.se) blir alldeles till sig i trasorna när de med darrande fingrar trycker på kommentera-knappen. Sedan sitter de förnöjt och onanerar till sina briljanta inlägg. Men utöver dessa kommentarer finns det även andra guldkorn att hitta. Som tjejen som promotar sin blogg med "Jag skriver om mitt liv som tonåring och blond". Jag var själv tonåring och blond en gång, och mitt liv var fullkomligt ointressant. Inte för att jag förstod det då, för mig kändes tillvaron väldigt rafflande. Kommer någon kalla mig för hora i skolkorridoren? Kommer min bästa vän ha för mycket foundation idag igen? Kommer vi snacka skit om tjejen vi låtsas vara vän med i matsalen? Väldigt spännande frågor för en fjortonåring. Mindre spännande för resten av mänskligheten. Men eftersom man saknar självinsikt förstår man ju inte heller att ens dagliga bestyr kan bli lätt ointressanta när man fäster dem i text. Och tur är väl det. Annars skulle vi ju gå miste om alla tonårstjejer som skriver som sitt liv som tonåring och blond, lägger upp pose-bilder på sig själva och shottar Baccardi Breezer. För, handen på hjärtat, bloggosfären skulle faktiskt vara mycket tråkigare utan dem.