Tvångstankesmedjan

Youtube har dragit in mig i ett svart hål av bögkortfilmer, söta pojkar som pussas och komma ut-filmer. Man skulle ju kunna tro att mitt "pojkar som hånglar med varandra"-system borde bli överbelastat, men nej, det. tar. aldrig. slut. Jag försöker intala mig att det är fel av mig, att det är att objektifiera personer som står utanför normen och därmed står under mig i någon slags social hierarki jag själv inte skrivit under, och därför så är jag en hemsk hemsk förtryckare som borde renas från mina härskarfasoner. Men när jag når så långt i tankekedjan har aaaaw-delen av min hjärna har redan hunnit sätta igång ännu en kortfilm. Finns det någon avgiftning för sånt här?



Bildkälla