Tvångstankesmedjan

Just när jag tänkte att min dag faktiskt såg ut att avslutas på plussidan så attackerar minussidan med folks obändiga vilja att reducera en till något hanterbart och underlägset. Mänsklighet, I wish I knew how to quit you.

Personer som avfärdar allt akademiker säger enbart för att de är akademiker och därför inte har någon koll på "verkligheten". Newsflash: universitet är inte Hogwarts, jag bor också i verkligheten. Jag bara ser den lite mer nyanserat än vad du gör. Men tydligen så diskvalificerar det mig från allsköns diskussioner. Tydligen är det fördomsfulla, inskränkta och svartvita sättet som "verklighetens folk" ser på saker det enda rätta.

(Vaddå? Tycker du att jag generaliserar kring icke-akademiker och sorterar dem alla under kategorin "obildade jävlar"? Vad spelar det för roll, jag är ju bara akademiker, min åsikt som jag suttit och filat på i min kammare någonstans utanför verkligheten gills ju ändå inte.)

Jag försöker låta bli att hata mitt liv just nu, men det är svårt. Lyckligtvis är det bara fem dagar kvar till fredag och någon slags frihet.

Jag kollade inte på finalen i ESC igår, men jag har kollat in en del av bidragen på SVT Play idag. Och med mina två favoritbidrag följer också två erkännanden.



Israels bidrag. För ja, jag är svag för pampiga och dramatiska ballader. Dessutom tycker jag om hebreiska. Plus att killen har en fantastisk röst.



Serbiens bidrag. För att någonstans så klappar mitt hjärta för balkanpop med mycket blås i bakgrunden. Därtill är sångaren ett androgynt charmtroll. Näpen, tror jag DN skrev. Jag håller med.

Something about that constant sneer is thoroughly attractive. (Det är svårt att uttrycka sig om fanfiction-världen på svenska. Översättningen på sneer är liksom flin. Jävligt hett, svenskan)

Och därmed beger jag mig till huvudstaden för parmiddag plus en.

Människor är idioter. I några sekunder är jag på väg att bli upprörd, men jag inser snabbt att det inte lönar sig. Ni får väl vara korkade då. Jag önskar bara att ni kunde låta bli att vara det i min närhet.

När folk säger "Jag är inte rasist, men..." så följer för det mesta ett rasistiskt uttalande på detta.

Vakna runt tio till fyra nya fanfic-kapitel på mejlen.
Äta smörgås med brie och rostbiff (vardagslyx för vardagsjunkien).
Shoppingtur på stan med Ernstolof, köpa dräkt och klänning på second hand.
Städa färdigt på under timmen, inklusive vika alla kläder (hatar att vika kläder).
Ta emot kopia på vm-fotboll åt fina I av världens mest uttråkade bud.
Sjunga med till Glee-låtar.
Dricka öl på V-dala och prata barndom på Upplands.
Träffa fina I på busstation.
Sömn.

På grund av en väldigt frustrerande verklighet för jag just nu en högst otillfredsställande och överflödig tillvaro. Ergo: öl. K, thnx, bai.

(In your face, förkylningsjävel)

Naglar. Vad är grejen med dem? De växer hela tiden och så fastnar det massa smuts och hudavlagringar under dem. Jag saknar mina gamla nagelbitar-days.

Har flera dagar i rad vaknat två minuter innan klockan ringer. Två minuters värdefull sömn går till spillo varje dag för att min kropps inre klocka tydligen går två minuter före. Tyvärr har man ju ingen bytesrätt på sin kropp.

Nej, den är inte helt ny. But it still rockz.

Glee är just nu allt jag kan tänka på. Kurts fina fina pappa. Att han som spelar Puck är en otroligt dålig skådespelare, men han är snygg, så det gör inget. Rachels ögonbryn (seriöst, hur kan någon tänka på hennes näsa med de brynen? Det är ju helt raka! It's unnatural, I tell you). Att nästa avsnitt är det näst sista för säsongen. Att Kurt ska få en pojkvän nästa säsong (hurra!). Att nästa säsong inte sätter igång förrän i september, och att jag kommer hinna dö flera gånger om av Glee-abstinens innan dess.


Vet inte riktigt hur de tänkte wit da mohawk. Menmen.

Fint, hörni. Att ni tänker på alla stackars tjejers oskulder. För vem vill egentligen ha skadat gods? Vem kommer vilja köpa kon om mjölken är gratis? Vi vet ju alla att killar är sexuella monster, så då måste ju ni, föräldrar, skydda flickans oskuld så att ni kan få ett fint pris för henne när hon ska ut på äktenskapsmarknaden sen, eller hur?

Eller vad sägs om en ny kampanj?
"Om du inte hade lärt din dotter att sex är något fult och att tjejer som har sex är slampor och horor hade hon kanske inte behövt dricka den där vinflaskan för att våga erkänna för sig själv att hon faktiskt vill ha sex."

Retards.

För övrigt, sen när är sex en "oanad konsekvens" av alkohol? Jag trodde fyllekåthet var ett vedertaget begrepp.

Jag hostar och äter noskapin, får ont i halsen och tar en bafucin, får feberkänningar och tar en ipren, kan inte sova på grund av hosta och tar en insomningskapsel, blir snuvig och tar till nässprayen. Medikamenter byggde denna halvfungerande kropp.

1. Det tillfredsställer mitt behov av ständig återvändo till de fiktiva världar jag tycker bäst om (se inlägget om fantasivärldar) och minskar därmed min separationsångest.
2. Fanfiction skrivs i princip uteslutande av tjejer, för tjejer. Som ett litet matriarkalt universum mitt i patriarkatet.
3. Den stillar all "tänk om"-nyfikenhet. Nästan varje alternativt scenario du kan tänka dig utifrån originalhistorien har någon annan också tänkt på och skrivit en fic om. Det finns allsköns ihopparningar av karaktärer som aldrig skulle se åt varandra i originalverket, det finns fortsättningar på berättelser som tagit slut, det finns alternativa handlingar, parallella handlingar, crossovers mellan olika filmer, tv-serier och böcker, ochsåvidare i oändlighet.
4. Slash! Jag hade ingen aning om hur många brudar som liksom jag hade suttit och förbannat att Harry i slutet blir tillsammans med Ginny när det är så uppenbart att han egentligen vill ha Ron. För egen del började intresset för slash när jag såg "Skönheten och odjuret" någon gång i början av nittiotalet och jag tyckte att Lumière skulle dumpa den där tråkiga dammvippan och ägna sig mer åt Clocksworth. Kärlek börjar alltid med bråk, hade jag lärt mig i skolan, och Lumière och Clocksworth bråkade ju hela tiden.
5. Det är som en hemlig klubb, med ett eget språk och en egen logik, men en hemlig klubb som alla får gå med i om de vill.
6. Ingenting är för extremt, för märkligt eller för perverst. Inom fanfiction finns inget tak. Allt får och kan skrivas om. Manlig graviditet? Finns till och med en egen förkortning för det; m-preg. Förhärligande av självskadebeteende, självmord, allmänt våld och ond bråd död? Jajjemän, sök bara efter berättelser med "angst" i beskrivningen. Incest? Kör på bara. Är de tvillingar? Twincest, så klart! Allt är inte positivt, men jag tror det är positivt att kunna få skriva om all utan att Moralens och den Goda Smakens väktare kommer och hytter med pekfingret.
7. Den, i princip uteslutande, positiva kritiken man får från sina läsare. De spelar nästan ingen roll hur dåligt du skriver, någon kommer ändå att älska det och låta dig veta att de älskar det. Låg självförtroende? Börja skriv fanfiction.


Bildkälla

Vem visste att Ron (eller okej, Rupert Grint om vi ska vara petnoga) kunde vara het? Helt plötsligt fick min Ron/Draco-fetisch ett ytterst verkligt objekt att hänga upp sig på.


Blicken, herregud, blicken.

Bildkälla

Lyssnar på italiensk ska och försöker komma på ursäkter att inte städa. Jag är ju trots allt sjuk, då spelar det ingen roll att jag inte har några som helst planer för dagen. Jag räknar kallt med att youtube räddar mig igen.

Jag är sjuk. Mer så nu än förut. Tydligen är öl, dans och sena kvällar inte det bästa sättet att bota en förkylning. Who would have thought?

Vaxade benen för första gången någonsin idag. Det var en oangenäm upplevelse, om än inte så smärtsam som jag hade tänkt mig. Och nu har jag de slätaste benen i den här delen av stan. Värt!

Tre saker slår mig när jag ser den här videon:
1. Har de inget vettigare att göra? Bring home our soldiers, de ska inte behöva fördriva tiden med att göra dansvideor till Lady Gaga-låtar (även om jag älskar att de gör det).
2. Det känns som att det är killen med manboobs som varit drivande i koreografin. Han bara "Och sen gör vi såhär...Nej, nu gör du fel igen. Mer inlevelse, goddammit. Suck, jag är omgiven av idioter".
3. Uppenbarligen kan delar av den amerikanska Afghanistan-truppen dansa bättre än jag.

(Klippet är spegelvänt för att inte upphosvsrättsspionerna ska hitta det)

Jag är ett fan av Kurt Hummel (Glee) på facebook, vilket gör att "hans" statusuppdateringar dyker upp i mitt nyhetsflöde. Och det gör mig lika glad varje gång. Det känns som att vi är kompisar på riktigt, kanske inte nära vänner, vi kanske sågs på någon fest någonstans och hälsade och pratade lite, men jag tänkte att jag gärna skulle bli hans vän och därför gick jag raka vägen hem och la till honom på facebook.

Jag gillar att leva i en fantasivärld. Jag kan läsa om vissa böcker och se om vissa filmer både tre, fyra och tio gånger, för att jag tycker så mycket om det fiktiva universum de skapat att jag inte vill lämna det. Jag läser fanfiction för att riktigt kunna grotta ner mig i mina favoritfantasivärldar. Missförstå mig rätt, jag har ingenting emot verkligheten. Men i verkligheten är folk aldrig lika kvicka, välformulerade och personlighetsmässigt väldefinierade som i filmer eller böcker. Det skulle säkerligen i längden bli astråkigt att leva i en påhittad värld, men att uppleva och återuppleva den i den faktiska verkligheten är ett alldeles utmärkt sätt att fly undan en många gånger ganska otillfredsställande vardag. Så därför tänker jag fortsätta se om mina favoritfilmer, läsa om mina favoritböcker och läsa fanfiction tills jag spyr.

Klockan är över elva på en vardag, och jag har inte ens gjort en ansats till att gå och lägga mig än. Det är alltså såhär det känns att vandra på den vilda sidan.

Jag sjunger med, Mama Cass.

Var du tvungen att fälla ett citat som nu kan återanvändas av tusen och åter tusen liberala, idealistiska 15- till 18-åringar som ett tecken på hur enormt liberala och idealistiska de är, när de sitter framför datorn på sin medelklassröv i sin medelklassvilla och ser på krig på TV som de kan skaka på huvudet åt? Kanske har de själva varit med i en demonstration där några från den (flämt) autonoma vänstern stod bredvid och var lite hotfulla och ville kasta sten, fast de fick de inte för farbror polisen. Sen går de hem och facebookuppdaterar med ditt citat för att visa på att de minsann inte vill kasta sten på den autonoma vänstern (mamma och pappa har faktiskt sagt att man inte ska kasta sten, det är Fegt och Taskigt). Var det här verkligen din avsikt, Voltaire? Och om inte, kunde du inte ha förutsett att detta skulle ske och bara struntat i just den meningen, under hela ditt liv av meningar och yttranden?

Jag vill inte vara elak, Voltaire, men Sanningen (tm) är att dessa ungdomar förmodligen inte alls skulle vara beredda att dö för din rätt att uttrycka åsikten om att du skulle vara beredd att dö för någon annans rätt att uttrycka sin åsikt. Nu är ju du död sen länge, så att dö för dig nu vore en aning överflödigt och dumdristigt, men du fattar principen.

"Jag delar inte din åsikt, men jag är beredd att blogga för din rätt att uttrycka den...om jag orkar"

Jag vill att någon tar hand om mig. Helst Patrick Wolf, men i brist på honom funkar vem som helst som kan tänka sig att lyda min minsta vink och står ut med att jag gnäller om hur otroligt sjuk jag är.


Man ser ju på honom att han har sådana där torra, lite kalla händer som är perfekta att lägga på febervarma pannor.

Bildkälla

Jag har blivit sjuk. Lagom till att det äntligen blivit något som liknar sommar. Så istället för att vara ute och njuta av sol och grönska får jag ligga inne och titta på film och tycka synd om mig själv. Förvisso är det vad jag normalt gör ändå (jag har aldrig brytt mig så mycket om vara ute-tvånget vid solsken), men det är mycket roligare när det är frivilligt. Buhuhu.

Mitt trådlösa internet vägrar fungera, så just nu tankar jag teh interwebs genom Sveriges längsta och blåaste internetkabel. Den förorenar mitt visuella utrymme. För att vara ett dött ting verkar teknik i allmänhet och internet i synnerhet ha något som är misstänkt likt ett personligt agg gentemot mig. Jag vet inte riktigt vad jag gjort för fel. Jag gillar teknik. Jag försöker ständigt hålla mig uppdaterad om vad som är hajpat just nu. Jag lever mitt liv framför internet. Ändå vägrar det böja sig efter min vilja. Vem måste man ligga med för att få teknikprylar som inte beter sig som en bäbis med blöjeksem? Bill Gates? Steve Jobs? 'Cause I'll fucking (höhö) do it.

Jag älskar Liv Strömqvist.

Läs och begrunda och tänk på det nästa gång du pekar och fnissar åt en kulturtant i Gudrun Sjödén-kläder. Sätt sedan skrattet i halsen.

Och plötsligt känns lägenheten på 26 kvadrat för stor.



Bildkälla

Har precis satt i mig en hel förpackning kinesiska vaniljkex. Jag är glad att jag inte förstår näringsinnehållsförteckningen.

Vuxna människor som lämnar bajsspår i toaletten på restauranger/hemma hos folk/på arbetsförmedlingen/wherever. "Det märks nog inte...". Jo det gör det!

WWMRD* är en bra ledstjärna för princip alla situationer. Tänk på det nästa gång du släpper av ungarna vid en pool som inte är din egen.



*What Would Magdalena Ribbing Do?

Bildkälla

Här kommer det: pretentiösa personer. Personer som vill vara indie, lite annorlunda, kanske lite subversiva. De som tror sig vandra utanför normen men som egentligen bara skapat en ny norm full av förakt för alla som följer "den utstakade vägen". Reality check, mister prettopants: du följer också en klart upplyst jävla motorväg. Bara inte samma som de du ser ner på. Du tror du är visionär, men du är egentligen bara trångsynt. Kanske spelar du gitarr. Kanske blir du indignerad när någon säger att din gitarr är en brudmagnet. Fast innerst inne är du nöjd, för du vill också ligga. Du tycker att sex är rått och härligt och äkta, och du föraktar missionären men är livrädd för personer som vet vad de vill ha i sängen. Kanske dricker du öl flera gånger i veckan, och poängterar att det är destruktivt. Ty du vill vara farlig, som de skitiga rockstjärnor du fascineras så av. En gång kommer du bli stor, fångas upp av fållan som du säger att du föraktar. Och du kommer vara miserabel. Du kommer ha en fru du aldrig kan älska för att hon inte Förstår Dig. Du kommer ha barn du i smyg avskyr eftersom de inte är den farliga rebell du fortfarande ser i spegeln, trots hängmage och svikande hårfäste. Du kommer vara olycklig, och du kommer älska det, för det innebär att du kan låsa in dig i garaget ibland, dricka lite whisky du köpt för pengar du fått från det kapitalistiska system du säger dig vilja förgöra men egentligen har att tacka för att du har ett garage i vilket du kan bevara det du vill se som din subversivitet (fight the power, typ). Och du kommer sitta där och skriva känslokletig poesi som du aldrig kommer våga visa för någon. Och du kommer fortfarande förakta alla som inte är som du.

Men min kära pretentiösa vän: du är precis som alla andra. Du är inte unik. Du slåss inte mot systemet. Du är inte ens särskilt farlig eller destruktiv. Du är en trångsynt posör som lyssnat för mycket på män med gitarrer. Du kommer aldrig bli som dem. Aldrig ens i närheten. Och jag hoppas att det äter upp dig inifrån.

För det blir alltid måndag igen, och en dag går från våra liv och kommer aldrig åter.

Jag undrar om mitt fortsatta liv kommer att vara en veckolång längtan efter helgen. Om att bli vuxen är att räkna veckodagar tills man somnar. I hope not.

Nu blir det huvudstad och tjejkväll med flickorna från Småland för hela slanten. Så håll i hatten, för nu blir det åka av, ochsåvidare.

Lisa Magnusson gör ett, enligt mig, ganska intressant inlägg i prostitutionsdebatten genom att ta det gamla slitna "skulle du vilja att din dotter sålde sex"-argumentet och vrida på det ett halvt varv till. Kudos.

Ibland tänker jag att jag skulle vilja skriva om feminism. Jag gillar feminism väldigt mycket, tycker att det är intressant att diskutera och resonera kring. Men jag skriver inte om feminism. Jag tror det beror på att jag tycker om att vara lätt irriterad över saker. Men feminism, eller snarare motståndet mot feminismen, gör mig inte lätt irriterad. Det gör mig sjukt irriterad. Sådär irriterad att det kryper i kroppen, hjärtat slår snabbare och snabbare och hyperventileringen inte är långt borta. Anti-feministerna och deras, i deras eget tycke, briljanta motargument mot feminismen (för en genomgång av de vanligaste argumenten, se anti-feministisk bingo ett och två) får mig att se rött. Jag bryr mig helt enkelt för mycket om feminism för att orka skriva om det. Då och då kan jag raljera kring feministbetonade teman, men i övrigt hänvisar jag till metablogg.blogspot.com. Där finns det mesta jag har att säga om feminism, och om anti-feminister. För övrigt anser jag att patriarkatet bör förstöras.


Bildkälla

Tänk att en utbildning som är så rolig kan producera så många outhärdligt tråkiga arbetsuppgifter. Kan man aldrig få ha roligt jämt?

När jag blir stor ska jag aldrig mer lyssna på Broder Daniel. Om någon sätter på Broder Daniel ska jag gå ut från rummet. Om någon nämner Henrik Berggrens namn ska jag fnysa föraktfullt. Jag gillar dem inte, har aldrig gillat dem. De är klyschiga posörer och tråkar ut mig något oerhört. Men fram tills jag blir stor får jag härda ut, bita ihop, och lyssna på Shoreline en gång till.

Peace out.

Jag klippte luggen igår. Det blev snett, som vanligt. Men om man kisar lite ser det i princip rakt ut. Snart kommer jag att ha gjort min frisör överflödig.

I mitt bakfulla tillstånd känner jag mig mer eller mindre nödgad att bryta pizzaembargot. Fast det här kanske kan ses som en situation där det är socialt påbjudet att äta pizza?

I vilket fall: ICA-pizza, här kommer jag!

Öl, nikotin ochsåvidare. Smell ya!

Känner du dig ofta missförstådd när du använder ironi eller sarkasm i skriven text? Har du vänner som tror att "bra jobbat, Einstein" är en komplimang? Misströsta icke, min vän. Sarc mark är här!

Genom att infoga ett sarc mark efter varje ironisk mening garanterar du att även dina mest korkade bekanta förstår vad du menar. Aldrig mer behöver du förstöra dina briljanta skämt genom att förklara för dina vänner vad du menar. Sarc mark kommer att revolutionera dina facebook-uppdateringar, twitter-inlägg och msn-konversationer. För bara 20 kronor kan sarc mark bli ditt. Säg adjö till övertydliga "OBS! Ironi!" och subtila smileys. Sarkasmens framtid är här!


The sarc mark

Det är sol ute. Hurra!
Nu ska det bara bli lite varmt också, så skulle man nästan kunna tro att det är sommar.

Har nyss upptäckt senaste säsongen av Top Model. Vi ses på andra sidan haute couture, smizing, being fierce, kattslagsmål och runway divas. Ta-ta.


Bildkälla

Jag säger av princip nej till i stort sett alla invites jag får på Facebook, så länge det inte gäller evenemang jag faktiskt tänker bevista. Nu har jag fått en inbjudan att delta i Valet 2010, och känner mig lite kluven. Jag kommer ju faktiskt delta i valet 2010, i det att jag kommer rösta. Men samtidigt känns det som att upplysningen "Fröken E tänker delta i valet 2010" är något jag vill bespara både mina vänners newsfeed och min egen hårt hållna facebook-sida. Helt plötsligt står alltså två facebookprinciper mot varandra. Vad gör man då? Mejlar Magdalena Ribbing?

Sömn i form av kapsel eller trötthetsinducerad sömn?

Fördel kapsel: Jag somnar snabbt och smidigt. Förhoppningsvis.
Nackdel kapsel: Jag blir trött och dåsig på morgonen, när jag egentligen skulle behöva vara pigg och alert.

Fördel naturlig sömn: Om jag somnar i tid vaknar jag, om inte utvilad, så åtminstone inte groggy.
Nackdel naturlig sömn: Den vill inte som jag vill alltid.

Alla dessa val. Det är kapitalismens fel.

Syftar uttrycket "curiosity killed the cat" på Schrödingers katt? Jag vill tro det.


Schrödingers katt

Idag hatar jag världen. Det är för jävla tidigt och jag har ingen lust. Alls.

Efter en bra helg med fina I väntar nu astidiga morgnar och vardagsångest. Jag längtar till onsdag. Då blir det öl och kanske queer-klubb också, om andan faller på.

Just nu vill jag för övrigt spy på pretentiösa människor. De är de mest trångsynta personer jag känner. Men det går nog över. Eller så får jag väl skriva ett "människor som irriterar mig"-inlägg om dem. Det brukar hjälpa.

Nu: sömn. Fast jag hellre skulle kolla på gayfilm.

Youtube har dragit in mig i ett svart hål av bögkortfilmer, söta pojkar som pussas och komma ut-filmer. Man skulle ju kunna tro att mitt "pojkar som hånglar med varandra"-system borde bli överbelastat, men nej, det. tar. aldrig. slut. Jag försöker intala mig att det är fel av mig, att det är att objektifiera personer som står utanför normen och därmed står under mig i någon slags social hierarki jag själv inte skrivit under, och därför så är jag en hemsk hemsk förtryckare som borde renas från mina härskarfasoner. Men när jag når så långt i tankekedjan har aaaaw-delen av min hjärna har redan hunnit sätta igång ännu en kortfilm. Finns det någon avgiftning för sånt här?



Bildkälla

Jag gillar att läsa kommentarer till stora bloggar. Alldeles särskilt tycker jag om att läsa hatfulla kommentarer, det är roligt att tänka sig hur de som formulerat den lysande meningen "jävla faking idiot så äckligt" eller varför inte "Fy fan det e småhoror som er som gör att invandrare hoppar på och våldtar tjejer,… Shiiiit har ni sugit mkt grek-kuk för o få festa med dom?" (kommentarerna snodda från paow.se) blir alldeles till sig i trasorna när de med darrande fingrar trycker på kommentera-knappen. Sedan sitter de förnöjt och onanerar till sina briljanta inlägg. Men utöver dessa kommentarer finns det även andra guldkorn att hitta. Som tjejen som promotar sin blogg med "Jag skriver om mitt liv som tonåring och blond". Jag var själv tonåring och blond en gång, och mitt liv var fullkomligt ointressant. Inte för att jag förstod det då, för mig kändes tillvaron väldigt rafflande. Kommer någon kalla mig för hora i skolkorridoren? Kommer min bästa vän ha för mycket foundation idag igen? Kommer vi snacka skit om tjejen vi låtsas vara vän med i matsalen? Väldigt spännande frågor för en fjortonåring. Mindre spännande för resten av mänskligheten. Men eftersom man saknar självinsikt förstår man ju inte heller att ens dagliga bestyr kan bli lätt ointressanta när man fäster dem i text. Och tur är väl det. Annars skulle vi ju gå miste om alla tonårstjejer som skriver som sitt liv som tonåring och blond, lägger upp pose-bilder på sig själva och shottar Baccardi Breezer. För, handen på hjärtat, bloggosfären skulle faktiskt vara mycket tråkigare utan dem.

Har kollat på youtubeklipp med killar som hånglar i snart en timme. Hag söker fag, pronto.


(Den här är till dig, M.)

NSFW (om ni inte vet vad det betyder: googla). Vilket också innebär att man måste ha ett youtube-konto för att kunna se det.

Idag skulle jag helst vilja åka buss och lyssna på Morgonpasset i p3-poddar hela dagen. Men man kan inte alltid få som man vill.

Senaste avsnittet av Glee har kommit nu iallafall. Hurra!



Bildkälla

Jag tänkte genomgå min transformering från tvångstankekedja till tvångstankesmedja. Så visar det sig att det redan finns en tvångstankesmedja! En som dessutom bara har skrivit ett enda jävla inlägg.

Screw you mister. Det är sådana saker man kommer till helvetet för.

Alla dessa tidiga morgnar börjar kännas lite ledsamma. Kombinerat med öl dagen innan blir de dessutom lite extra outhärdliga.

Det gick bra, även om jag när jag gick därifrån fortfarande var osäker på hur jag skulle reagera. Men om jag känner mig själv rätt kommer jag bli asdeppig över det här om typ två månader. Jag är lite sen i reaktionerna.

Hur eller hur så kommer det kännas märkligt att inte gå dit och prata om sig själv i en timme varannan vecka. Vad ska jag fylla den tiden med nu liksom? Jag kan inte kolla på fler TV-serier, dricka mer öl eller läsa mer fanfiction. Ska jag behöva göra något vettigt med min fritid helt plötsligt? Typiskt.

När man är ölsugen utan ölkamrat så erbjuder de sig att Skype-öla med en. Jag gillar't.

Jag är sugen på öl. Men öl är ingen ensamaktivitet. Jag är ensam. Alltså: ingen öl.
Dessutom trodde jag att Glee skulle gå ikväll, vilket skulle innebära att jag kan kolla på det imorgon. Jag hade fel. Buhu. Allt suger.

Idag har jag sista terapisessionen med min psykolog. Jag ska säga hej då till en person som vet mer om mig än många av mina vänner, men som jag själv knappt vet något om. Hur ska man reagera i en sån situation?



Bildkälla

Jag tänkte nog ta och byta blogg-adress till tvångstankesmedjan snart, vilket är namnet den här bloggen egentligen skulle haft. Men ett tillfälligt hjärnsläpp satte visst stopp för de planerna, och istället fick jag en blogg-adress vars koppling till välkända eller ens uppfunna begrepp saknades.

Så, från och med imorgon (eller kanske i övermorgon) heter den här bloggen tvångstankesmedjan.

Självutnämnda snälla killar som gnäller på att inga tjejer vill ha snälla killar.
Ni känner till typen: "snäll" kille kör gnällmaraton om hur tjejer bara vill ha killar som behandlar dem som as, så nu tänker han minsann också börja ligga runt, tafsa och vara allmänt dräggig, för det är ju det nu tjejer vill ha. Buhuhu. Ibland har han också testat att vara ett as och bara "det funkar skitbra, nu får jag hur mycket pussy jag vill. Höhö".

Men såhär va: Självutnämnda snälla killar är ofta douchebags som inte själva fattar att de är douchebags utan tror de är värsta svärmorsdrömmen. Egentligen är de dock jävla gnällrövar som liksom inte fattar att den hetaste katten på klubben kanske inte vill tungbrottas med dem, men många andra skulle nog kunna ge dem en chans om de slutade gny om att ingen vill ligga med honom. Men nej, självutnämnda snälla killar är bara ute efter tjejerna som tänder på skitstövlar. Då är det klart som fan att de kommer få ligga med dessa tjejer när de själva beter sig som rövar. Medan alla vi andra ligger med snälla killar som inte har ett tvångsmässigt behov av att ständigt påpeka hur snälla de är samt att de inte får ligga för att de är så snälla. Snälla killar får nämligen ligga, jättemycket får de ligga, de känner bara inget behov av att berätta om varenda gång de fått komma till.

Så, självutnämnda snälla killar, gör oss alla en tjänst: kom ut ur douchebag-garderoben. Ni ger verkliga snälla killar dåligt rykte.

Inatt var det minusgrader men nu är det sol och jag ska ta med mina stulna solglasögon på en promenad. Ta-ta.

(För övrigt: Jag vet att mina youtube-videor är små, det är för att bloggers standardmallar är för små för att hela videon ska få plats i sin "normala storlek", och jag har inte vågat mig på att byta mall sedan det spanska missödet förra gången. Jag trodde dock att alla förstod att man ju istället kan dra upp dem på helskärm, men min syster upplyste mig om att detta kanske inte alls är så självklart. Så: man kan dra upp videorna på helskärm om man tycker att de är för små.)

1. Man kan prata om bajs och tarmfunktioner ohämmat.
2. Det är inte konstigt att föreslå att man ska spela Sims när man umgås.
3. På grund av gemensam uppväxt har man i stort sett samma referensramar, vilket för det mesta gör förklaringar överflödiga.
4. När alla andra är tråkiga på fester vet man att man åtminstone har en person som kan tänka sig sjunga Disneylåtar med en hela kvällen.
5. Man kan låna varandras kläder.

Personer som tycker att svordomar är ett tecken på dåligt ordförråd. Nu är jag förvisso part i målet, eftersom jag svär jävligt mycket, men jag tycker att människor som inte svär är hycklande goodie-two-shoes som tror att de är bättre än andra. För mig är det snarare så att svordomarna varierar mitt språk. Det betyder något helt annat att säga "jag blev så jävla förbannad" än att säga "jag blev så himla arg". Människor som inte kan dra till med ett rejält "fanhelvetesjävlaskitpisskuk" när saker går käpprätt åt helvete har issues som är större än mitt konstanta svärande. Men visst, nedrans är ju också ett bra ord.

Detta drinkspel kräver Sims 3, och om man har det:
1. Skapa en familj, företrädesvis med klyschiga personligheter.
2. Flytta in familjen
3. Drick varje gång någon av familjemedlemmarna gör något som faller in i den stereotyp man givit denna.

Exempel:
Vi skapade en familj bestående av följande personer: emot, the douche och slackern. Vi drack varje gång emot gjorde något emoigt (till exempel ha en författarambition), douchen gjorde något douchigt (till exempel spela gitarr) och slackern tog på sig kläder som inte var mjukisbrallor och skitig t-shirt.

Enjoy!


Bildkälla

(Familjen på bilden har inget med drinkspelet att göra. Men den skulle kunna ha!)

Jag ber om ursäkt till personen vars solglasögon jag snodde. Men jag vill också passa på att tacka. Jag tycker mycket om dem.

Med smärtande hals, flottcravings och lätt rödsprängda ögon kan jag ändå konstatera att jag klarade mig rätt lindrigt undan. Hatt är för övrigt ett effektivt sätt att undvika vårsolsbränd hårbotten.