Tvångstankesmedjan

Ja, jag har varit MIA i några månader. Jag har till viss del haft viktigare saker för mig, som till exempel ta examen, cruisa mellan mina två sommarjobb och dricka öl när jag hinner. Jag har också känt lite "meh" inför det här med skrivande i allmänhet.

Så, vad har förändrats?

Det här: till hösten flyttar jag från den eviga ungdomens stad till en högst ordinär mellanstor svensk stad, eftersom jag där har fått ett Riktigt Jobb (tm). Det är en stad där jag kommer känna exakt en (1) personer, nämligen Le Boyfriend. Detta skrämmer mig en aning, eftersom jag inte är den socialaste av katter (det tar mig i genomsnitt tre år att bli vän på riktigt med folk) och därmed är övertygad om att jag kommer tillbringa det närmaste året ensam och miserabel. Jag har också alltid varit övertygad om att jag är såpass ofantastisk att folk glömmer mig så fort jag är utom synhåll. Bloggandet blir alltså ett sätt för mig att kloa mig fast i medvetandet hos åtminstone de av mina vänner som läser min blogg. Sorgligt? Kanske. Men jag är ju en ganska sorglig person.

Så, framöver kommer här postas alldeles utomordentligt vardagliga iakttagelser av allt som pågår och inte pågår i mitt liv, halvfärdiga tankar om saker som upprör mig, samt lite allmänt tjafs om populärkultur jag för tillfället uppskattar. Business as usual, alltså. Plus att jag kan delta i mina systrars torsdagslistor