lördag 5 november 2011
But my dreams always lead me to murder
Don't Say No kommer från skivan "Lycanthropy", som är Patricks första skiva från 2004. Jag älskar den för det smutsiga elektrosoundet och för att den utstrålar att oavsett vad du följer för ideologi/idéströmning/filosofi så kommer den leda till fuckshit, så det är lika bra att bara skita i alltihop och flyta med i det som händer. Livet är en kamp, och kämpar du emot kommer du få kämpa för evigt. Don't say no to it, helt enkelt. Plus att ljuden i slutet av låten är fruktansvärt obehagliga, de låter som att en jättestor best är på väg mot dig, och det finns ingenting du kan göra för att komma undan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Blog Archive
-
▼
2011
(290)
-
▼
november
(14)
- Mitt så kallade liv.
- Working for joy on overtime
- No need for comfort
- Hold on, won't be long, until I grow out through t...
- I want to live to see good weather
- Awake your country
- But my dreams always lead me to murder
- Människor som irriterar mig, del 39
- Mediocraty applauded
- My drug of choice
- Bringing out the best in me
- Gives me the greatest peace I've ever known
- Made static by industry
- My boy lollipop
-
▼
november
(14)
Om mig
- Fröken E
- Det enda du behöver veta om mig är att min blogg egentligen skulle hetat Tvångstankesmedjan, men pågrundav hjärnsläpp från undertecknad i bloggens tillblivningsögonblick blev det istället Tvångstankedjan, ett helt jävla random namn som inte betyder någonting alls.
Använder Blogger.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar