Tvångstankesmedjan

Jag läser då och då en blogg av en lite halvblåst tjej jag är vän med på facebook, för att jag gillar förströelse och att lite självgott kunna skratta åt andra människors dumhet. Ni vet hur jag rullar. Hur eller hur, den här tjejen är gravid och för henne är det värsta big deal att hon går upp i vikt av graviditeten (ni vet, utöver att det är en jävla unge som växer i magen på en, liksom). Hon pratade om vikten (höhö) av att man går ner alla graviditetskilon på en gång efter att man har klämt ut ungen, för att tänk om man går upp fem kilo per graviditet, och får tre ungar, då är det liksom femton extra kilon sen. Och hon sa det som att det så självklart var värsta dåliga grejen, som att femton kilo var typ en dödsdom, som att femton kilo innebär att man blir värsta fatty fat fat fatty. Jag har gått upp femton kilo sen jag flyttade till U-town, och min livskvalitet har inte försämrats det minsta, jag har inga hälsoproblem och jag får till och med ligga då och då. Den här tjejen är ett typexempel på hur människor tänker kring vikt och viktuppgång och jag är så jäkla less på att personer som hon får sätta agendan för vilka kroppar vi tycker är okej eller inte. Min kropp är min kropp, inte något för någon jäkla puckobrud att sitta och oja sig över.