Tvångstankesmedjan

Jag hatar telefonförsäljare (och ja, jag vet att den frasen är ungefär lika utsliten som "alla busschaufförer är sura". But it's still true!). De ringer och prackar på mig saker och allting låter jättebra, för bra för att vara sant, och utan att jag ens riktigt insett vad som pågår har jag blivit med nytt tv-abonnemang, och fastän telefonförsäljaren med den fåniga rösten försäkrar mig om att jag kan säga upp det inom två veckor om jag inte vill ha det känner jag mig ändå lurad och ser framför mig hur jag står med Lyxfällans filttavla framför mig och de backslickade ekonomerna ser bekymrat besvikna ut och säger "42 000 på TV-abonnemanget, trots att du inte har någon inkomst. Det ser inte bra ut det här". Och jag kommer skratta nervöst och säga "oj, var det så mycket? Det trodde jag inte" och sen kommer jag få leva resten av mitt liv i misär och dö i förtid på grund av kol eller övervikt eller något annat som bara utarmade arbetarklasskvinnor dör av. Fan också.