Tvångstankesmedjan

Ganska ofta lägger jag mer tid på att försöka fiska upp posten genom brevinkastet än den tid det skulle ta att helt enkelt låsa upp brevlådan och ta ut posten på det sätt det är menat att man ska göra. Jag gör det för att jag gillar tillfredsställelsen de gånger jag faktiskt ganska raskt lyckas få ut posten den vägen och därmed slipper rota runt i väskan efter nyckel, leta upp rätt nyckel och låsa upp brevlådan. Och jag fortsätter gräva för att det skulle kännas som ett nederlag att kapitulera och inse att min hand faktiskt är lite för stor för att kunna få plats i brevinkastet och det där brevet ligger faktiskt lite för långt bort. Jag märker att jag för varje gång väntar lite lite längre med att ge upp och plocka fram nyckeln. En vacker dag kommer jag nog att fastna med handen i brevlådan, och det känns nästan lika snöpligt som att fastna med skägget i brevlådan.