Tvångstankesmedjan

För övrigt är det Harry Potters födelsedag idag. Jag firar med att läsa om första Harry Potter-boken (jag tänkte sedan fortsätta med samtliga sju i turordning. Ska det vara så ska det vara). Grattis Harry!

Människor med fruktansvärd känsla för inredningsstil som bor i moderna och minimalistiska hus. Varför köper ni ett jättesnyggt hus om ni ändå tänker anstränga er till det yttersta för att göra det så fult som möjligt? Jag förstår inte.

Såg nyss den sista Harry Potter-filmen. Den var mycket bra. Jag grät. För att försöka intala mig själv att Harry Potter-sagan inte är slut på riktigt (trots att den för mig tog slut i samma stund jag läst klart sista sidan i sista boken, filmerna har mest varit halvtaskiga substitut) har jag skrivit upp mig på pottermore.com. Vi får se vad det ger.

Jag har massa tankar kring braiga blogginlägg jag vill skriva, men latheten tar liksom överhanden och inget blir gjort. Men nu drar jag söröver för att hänga med familjen, kanske kommer inspirationen då.

Det har känts lite småaktigt och osmakligt att raljera över människor och företeelser som irriterar mig till vardag med tanke på helgens händelser. Och eftersom just raljerande över irritationsmoment utgör ungefär hela den här bloggen har jag liksom inte haft något att skriva. Och jag har aldrig varit bra på det finstämda, så jag håller hellre tyst. Därtill har jag jobbat alldeles för många timmar i helgen. Jag gissar att jag kommer vara tillbaka i sadeln nästa vecka. Lejtur.

Såhär va: Cosmopolitan och askmen.com gör tydligen årligen någon slags "great female survey" och great male survey" för att få reda på vad kvinnor och män tycker om saker. "The great female survey" handlar dock mest om vad kvinnor tycker om män. Gölligt. Och såhär: jag vet att det är jobbigt att klicka på länkar, men Pervocracy skriver roligt om hur Cosmopolitans så kallade undersökning om vad kvinnor gillar och gör visar på hur jävla o-långt vi faktiskt kommit vad gäller jämställdhet och uppluckrandet av könsroller. Läs!

Tillåt mig att presentera: Antifeministrobotkartongmannen! Hans superkraft är att han förklarar exakt hur feminism och kvinnor har förstört det västerländska samhället genom att bara vilja ligga med alfahannar och inte med Snälla Killar (tm), som till exempel Antifeministrobotkartongmannen själv. Genom att rata de Snälla Killarna (tm), aka Riktiga männen (tm), för bad boy-rockartister (för alla vet ju att vi kvinnor bara släpper till om du har stripigt hår, alkoholproblem, läderjacka och hatar kvinnor. Duh) kommer kvinnor oundvikligen leda det lämmeltåg vi kallar den västerländska civilisationen i fördärvet, och sen återstår bara domedag och förödelse. Så mansrättsaktivister världen över, förenen eder! Förenen eder och agera innan det är för sent, för guds skull!

Det här med att Thomas Gylling har ett program på SVT som är exakt likadant som Mosquito som han var programledare för på 90-talet, är det för att SVT nyss har upptäckt fenomenet "virala videor", eller? De bara "asså, vi var kanske lite tidiga med det där med internetvideor, lite väl heta på gröten, men jag har hört att nu för tiden är det vad kidsen vill ha. Vi kan väl köra med Thomas Gylling igen? Han var ju så himla bra sist, varför ändra på ett vinnande koncept". Och så bara får man en gratistripp tillbaka till 90-talet i 30 minuter efter bästa sändningstid, fast med videor som nådde en miljon views på youtube för ett halvår sedan. Det är därför jag betalar TV-avgift (OBS! Inte ironi!).

Jag har inga kategorier som jag sorterar mina blogginlägg i, eftersom jag anser mina blogginlägg vara så irrelevanta att de förmodligen alla skulle hamna i någon slags "allmänt blaj"-kategori. Dessutom så tänker jag mig att den lilla läsarskara jag har, bestående mestadels av min familj och mina närmaste vänner, sällan tänker "hm, fröken E skrev något sjukt smart om det här för ett tag sedan, det inlägget måste jag leta upp".

Nu funderar jag dock på att börja sortera mina inlägg i kategorier, för min egen skull. Då och då händer det nämligen att jag kommer på något jag vill blogga om när jag befinner mig på ett blogg-ovänligt ställe, typ på jobbet eller i skogen. Jag tänker då att jag ska försöka komma ihåg detta tills jag kommer hem, vilket jag extremt sällan gör (kommer ihåg det alltså. Hem kommer jag för jämnan) eftersom mitt korttidsminne är lätt defekt. Däremot så händer det ibland att det jag tänkt på faktiskt fastnar i långtidsminnet, som är mer välfungerande, och dyker upp igen några dagar eller veckor efter att jag initialt tänkt tanken "åh, det här ska jag bannemig skriva ett blogginlägg om". Problemet som uppstår då är att jag inte minns om jag redan har bloggat om det, eller om jag bara tänkt göra det. Jag har också vissa problem med tidsrymd, varför jag inte minns om det var för två dagar eller två veckor sen jag kom på detta briljanta och bloggvärdiga ämne, vilket försvårar tidsbaserat sökande i mitt eget bloggarkiv. Den uppmärksamme har också märkt att alla rubriker till mina inlägg är låttitlar eller citat ur låtar, som kan vara mer eller mindre (oftast mindre) kopplade till det jag faktiskt skriver om. Sammantaget gör detta att jag, såvitt jag vet, har en massa kloka saker att skriva om som aldrig blir skrivna eftersom jag inte kan hitta det inlägg där jag eventuellt skulle ha skrivit om det. Hädanefter kommer jag därför kategorisera mina blogginlägg.

Jag har lärt mig hela intro-sången till Phineas and Ferb utantill. Min inlärningskvot för sommaren är därmed fylld.