Tvångstankesmedjan

Kämpar med andens seger över köttet. Det går hittills vägen, men jag funderar över om det verkligen höjer min livskvalitet. Å andra sidan kanske inte det är meningen. Det ska kosta på att vara en duktig flicka.

Favorit-TV-program parat med favoritmusikal = fucking awesome.

Jag inser att jag har alltför lite ny musikalisk input i mitt liv. På min nyskapade spellista är väl cirka 2 låtar från 2010. Dåligt.

Är sjukligt nervös och har drömt nervositet-drömmar hela natten, samtidigt som jag försöker intala mig själv att allt blir bra, det kommer gå vägen. Synd bara att jag tror att jag ljuger.

På tal om ingenting: TV ska det minsann bli i Fröken E-Fina I-hushållet. Effektiviteten och motivationen att göra något vettigt står med färdigpackade väskor i hallen, beredda att ge sig av.

Ibland tror jag att jag kan sjunga. Det är bra stunder.

Jag funderar på om man borde ha med sig ett litet block för jämnan, där man kan skriva upp allt bra man någonsin hör eller ser eller läser. För att kompensera min brist på fotografiskt minne. Som att alltid ha en backup-oneliner i bakfickan för de tillfällen (ganska ofta) då man inte själv kommer på något smart och kvickt och roligt att säga (egentligen skulle det ju räcka med kvickt, eftersom det innefattar både smart och roligt, men jag är svag för treordsrytmen). Och så kan man skita i att det vore ohyggligt pretentiöst och poserande att ständigt gå omkring med sitt block i högsta hugg. Jajaja.

Jag blev full med mina Uppsala-bäztizar igår. Det var fint och högt i tak och grammatikfel och hallonöl och ni kommer bli min död och människor som borde fatta att de är bra men inte gör det. Jag tänkte att jag inte ville att kvällen skulle ta slut någonsin fast sen blev jag trött och Palermo stängde och jag cyklade hem medan jag nyktrade till och kom på att det var mörkt och att jag faktiskt är mörkrädd så jag cyklade snabbare än jag egentligen orkade. Alla torsdagskvällar borde vara så.

Är man fånig om man går in på facebook var tionde minut för att kolla om någon mer sagt att de kommer på min inflyttningsfest? Alltså, förmodligen, men det är så himla fint att se att folk faktiskt vill komma på mitt kalas och jag blir liksom bara "tihihihi, jag har vänner". So sue me.

Kära granne: vi kan väl enas om att sju på morgonen är en olämplig tid att spela musik på hög volym? Okej?

För övrigt: Glee-besvikelse till viss del uppvägd av att Den Svenska Björnstammen numera finns på Spotify.

Proof of concept.


Justin Timberlake goes gregorianska munkar


Lady GaGa goes "det är något i dimman"-musik.