Tvångstankesmedjan

Just när jag tänkte att min dag faktiskt såg ut att avslutas på plussidan så attackerar minussidan med folks obändiga vilja att reducera en till något hanterbart och underlägset. Mänsklighet, I wish I knew how to quit you.

Personer som avfärdar allt akademiker säger enbart för att de är akademiker och därför inte har någon koll på "verkligheten". Newsflash: universitet är inte Hogwarts, jag bor också i verkligheten. Jag bara ser den lite mer nyanserat än vad du gör. Men tydligen så diskvalificerar det mig från allsköns diskussioner. Tydligen är det fördomsfulla, inskränkta och svartvita sättet som "verklighetens folk" ser på saker det enda rätta.

(Vaddå? Tycker du att jag generaliserar kring icke-akademiker och sorterar dem alla under kategorin "obildade jävlar"? Vad spelar det för roll, jag är ju bara akademiker, min åsikt som jag suttit och filat på i min kammare någonstans utanför verkligheten gills ju ändå inte.)

Jag försöker låta bli att hata mitt liv just nu, men det är svårt. Lyckligtvis är det bara fem dagar kvar till fredag och någon slags frihet.

Jag kollade inte på finalen i ESC igår, men jag har kollat in en del av bidragen på SVT Play idag. Och med mina två favoritbidrag följer också två erkännanden.



Israels bidrag. För ja, jag är svag för pampiga och dramatiska ballader. Dessutom tycker jag om hebreiska. Plus att killen har en fantastisk röst.



Serbiens bidrag. För att någonstans så klappar mitt hjärta för balkanpop med mycket blås i bakgrunden. Därtill är sångaren ett androgynt charmtroll. Näpen, tror jag DN skrev. Jag håller med.

Something about that constant sneer is thoroughly attractive. (Det är svårt att uttrycka sig om fanfiction-världen på svenska. Översättningen på sneer är liksom flin. Jävligt hett, svenskan)

Och därmed beger jag mig till huvudstaden för parmiddag plus en.

Människor är idioter. I några sekunder är jag på väg att bli upprörd, men jag inser snabbt att det inte lönar sig. Ni får väl vara korkade då. Jag önskar bara att ni kunde låta bli att vara det i min närhet.

När folk säger "Jag är inte rasist, men..." så följer för det mesta ett rasistiskt uttalande på detta.

Vakna runt tio till fyra nya fanfic-kapitel på mejlen.
Äta smörgås med brie och rostbiff (vardagslyx för vardagsjunkien).
Shoppingtur på stan med Ernstolof, köpa dräkt och klänning på second hand.
Städa färdigt på under timmen, inklusive vika alla kläder (hatar att vika kläder).
Ta emot kopia på vm-fotboll åt fina I av världens mest uttråkade bud.
Sjunga med till Glee-låtar.
Dricka öl på V-dala och prata barndom på Upplands.
Träffa fina I på busstation.
Sömn.

På grund av en väldigt frustrerande verklighet för jag just nu en högst otillfredsställande och överflödig tillvaro. Ergo: öl. K, thnx, bai.

(In your face, förkylningsjävel)

Naglar. Vad är grejen med dem? De växer hela tiden och så fastnar det massa smuts och hudavlagringar under dem. Jag saknar mina gamla nagelbitar-days.