måndag 13 juni 2011
Too many dicks
Too many dicks with enorma fallossymboler till vapen in the tv-spel.
The sun will come out tomorrow
Det är lite för varmt för att fungera, och jag vaknar varje morgon bland svettklibbiga lakan till ytterligare en dag av passivitet och tvärdrag. Men det är synd att klaga, säger de och bränner sig i solen. Själv glömmer jag bort att njuta när svetten pärlar sig i pannan och jag iakttar glada soldyrkare genom fönstret. Sommaren är kort, men regnet kommer aldrig.
torsdag 9 juni 2011
Boys will be idiots
Igår när jag låg utslagen i bara trosor på soffan i vardagsrummet och ansträngde mig till det yttersta för att inte svettas ser jag att grannen på balkongen intill lutar sig ut över sitt balkongräcke för att väldigt odiskret glo rakt in i mitt vardagsrum, och därmed också på mig, genom mitt balkongdörrsfönster. Min första reaktion är "guuuu va pinsamt, han såg mina boobies" och att snabbt skyla mig med en morgonrock. Nästa reaktion är att det är väl för fan han som ska skämmas, som står och smyg-glor in i mitt vardagsrum. Någon-jävla-stans måste man väl få vara fredad och få ligga mer avklädd än påklädd som en strandad val och kippa efter luft, och var ska det vara än i min egen soffa i mitt eget vardagsrum? Jag bara säger. Så nu är jag förbannad istället för generad och funderar på vad en lämplig hämnd skulle kunna vara. Några förslag?
Så jätteskönt mitt sommarlov ska bli
Jag har gått in i sommarlovsläge, och dagen har bestått av oanständiga mängder fanfiction och säsong två av Mad Men. På det stora hela är jag mycket nöjd.
tisdag 7 juni 2011
All those beautiful boys
En av de bättre grejerna med sommaren, förutom de uppenbara, är alla lättklädda fina pojkar. Jag skulle vilja smygfota dem alla och spara till en regnig dag.

Bildkälla: Secretguystuff

Bildkälla: Secretguystuff
måndag 6 juni 2011
No big deal
Jag läste igenom min bloggpost om vikt igen, och inser att den kan uppfattas lite som att "du kommer inte gå ner i vikt så du kan lika gärna ge upp, tjockis". Det var inte riktigt syftet. Det jag vill göra är att försöka luckra upp den självklara kopplingen smal = hälsosam och attraktiv. Naturligt smala som äter ostbågar till frukost och Ben&Jerry's till lunch och tycker att träning är onödigt för "de är ju redan smala" är ohälsosammare än en överviktig person som rör på sig och äter varierat. Det är egentligen självklart, men jag tror att om man skulle ställa den naturligt smala, ohälsosamma personen bredvid den naturligt överviktiga, hälsosamma personen så skulle folk fortfarande peka ut smalisen som den hälsosamma, eftersom vi har blivit pepprade med budskapet "tjockt = farligt" under hela vår uppväxt.
Just tanken "om jag redan är smal behöver jag inte träna eller äta nyttigt" visar också en annan inställning, nämligen att viljan att vara smal inte enbart, eller ens primärt, handlar om att vara hälsosam, även om det ofta framställs så av diverse nyfrälsta bantare. Det handlar om att vara attraktiv. Jag tror att många i vårt samhälle, främst tjejer, är villiga att ägna sig åt den konstanta kalorirestriktion jag nämnde i mitt tidigare blogginlägg, och därmed vara konstant hungriga, för att vara smala. Och då är det inte för hälsans skull, för hälsan har ju som sagt inte med vikten att göra. Man gör det för att man vill vara attraktiv, för att attraktivitet i vårt samhälle är såpass högt värderad att vi inte ens höjer på ögonbrynen när människor använder sig av varierade former av självspäkelse för att nå dit. Det är först när människor som redan är smala börjar svälta sig själv som vi reagerar, men då sätter vi en sjukdomsstämpel på det hela och håller det på så vis på behagligt avstånd från vår skönhetsnorm.
Märk väl att det som skulle skattas som gravt ätstört beteende hos en redan smal person istället ofta hyllas och uppmuntras om det anammas av en överviktig person som vill gå ner i vikt. Då är det helt plötsligt positivt att skära ner sitt kaloriintag till svältnivå, ständigt förvägra sig mat, rasa i vikt och ta till metoder som "dricka två liter vatten för att mota bort hungern". När man är överviktig ses hunger ofta som något som ska stävjas, snarare än ett tecken på att kroppen behöver näring, som att det vore hungern som gjorde folk överviktiga.
Jag skulle önska att vi kunde frikoppla smalhet från hälsa och attraktivitet, och inse att man kan vara både hålsosam och attraktiv oavsett vikt. Men det är en väldigt, väldigt lång väg dit.
Just tanken "om jag redan är smal behöver jag inte träna eller äta nyttigt" visar också en annan inställning, nämligen att viljan att vara smal inte enbart, eller ens primärt, handlar om att vara hälsosam, även om det ofta framställs så av diverse nyfrälsta bantare. Det handlar om att vara attraktiv. Jag tror att många i vårt samhälle, främst tjejer, är villiga att ägna sig åt den konstanta kalorirestriktion jag nämnde i mitt tidigare blogginlägg, och därmed vara konstant hungriga, för att vara smala. Och då är det inte för hälsans skull, för hälsan har ju som sagt inte med vikten att göra. Man gör det för att man vill vara attraktiv, för att attraktivitet i vårt samhälle är såpass högt värderad att vi inte ens höjer på ögonbrynen när människor använder sig av varierade former av självspäkelse för att nå dit. Det är först när människor som redan är smala börjar svälta sig själv som vi reagerar, men då sätter vi en sjukdomsstämpel på det hela och håller det på så vis på behagligt avstånd från vår skönhetsnorm.
Märk väl att det som skulle skattas som gravt ätstört beteende hos en redan smal person istället ofta hyllas och uppmuntras om det anammas av en överviktig person som vill gå ner i vikt. Då är det helt plötsligt positivt att skära ner sitt kaloriintag till svältnivå, ständigt förvägra sig mat, rasa i vikt och ta till metoder som "dricka två liter vatten för att mota bort hungern". När man är överviktig ses hunger ofta som något som ska stävjas, snarare än ett tecken på att kroppen behöver näring, som att det vore hungern som gjorde folk överviktiga.
Jag skulle önska att vi kunde frikoppla smalhet från hälsa och attraktivitet, och inse att man kan vara både hålsosam och attraktiv oavsett vikt. Men det är en väldigt, väldigt lång väg dit.
söndag 5 juni 2011
Do the evolution
X-men: First class = jävligt bra film. Tack fina I och J för sällskapet.
Nu: sömn i någorlunda vettig tid och mer eller mindre nykter för typ första gången sen i tisdags.
Nu: sömn i någorlunda vettig tid och mer eller mindre nykter för typ första gången sen i tisdags.
fredag 3 juni 2011
Fat bottomed girls
Lite fakta om vikt:
- Hur mycket du väger är till mellan 30 och 70 procent genetiskt. Studier på adopterade har exempelvis visat att de adopterade barnen ligger BMI-mässigt närmare sina biologiska föräldrar än sina adoptivföräldrar.
- 90 procent av de som går ner väsentligt i vikt går upp alla denna vikt igen inom tre år. En tredjedel av dessa kommer dessutom att gå upp mer i vikt än de ursprungligen gick ner. Att banta kan alltså leda till att du i slutändan väger mer än vad du gjorde inledningsvis, och dessutom är det hälsofarligt att jojo-banta.
- Förklaringen till att det förhåller sig som ovan går delvis att hitta i en studie från 50-talet, där man lät ett antal överviktiga människor gå på en diet om 600 kalorier om dagen. Dessa gick ned i vikt (rimligtvis, eftersom 600 kalorier om dagen är samma sak som att svälta), men gick sedan upp all vikt igen. Detta visade sig sedan bero på att deras metabolism saktats ner, så att de förbrände upp till 24 procent färre kalorier per kvadratmeter kroppsmassa än normaliviktiga personer, och detta trots att deras metabolism varit normal i utgångsläget. Deras kropp arbetade alltså aktivt för att de skulle behålla den vikt de hade från början.
- Det finns inget kausalt samband mellan övervikt och sjukdom. Om man rör på sig och äter varierat är övervikt inte farligare än normalvikt. I vissa fall kan övervikt till och med vara gynnsamt, till exempel har man sett att överviktiga som behandlats för hjärt- och kärlsjukdomar på sjukhus efter större ingrepp har bättre överlevnadschanser än smala patienter.
- BMI är ett skitmått som först skapades av en fransman på 1800-talet som ville hitta konstanter i universum, så även för människors vikt och längd, och som sedan plockades fram igen av ett amerikanskt försäkringsbolag på 1950-talet, som bestämde att ju längre BMI-mässigt man låg från en genomsnittlig 22-åring, desto troligare var det att du skulle dö i förtid och därmed skulle du också betala högre försäkringspremie. Ursprungligen var BMI enbart tänkt att användas på befolkningar, inte för att avgöra enskilda individers hälsa. Därtill så säger BMI ingenting om relationen fettvävnad - muskler, eller om din livsstil i övrigt för den delen.
- Om du vill gå ned i vikt mer permanent har du två alternativ: magsäcksoperation eller konstant kalorirestriktion. Magsäcksoperationer innebär ofta en mängd komplikationer, exempelvis matstrupsinflammation, kräkningar, brist på viktiga näringsämnen och svårigheter med att över huvud taget få ner fastare föda. Därtill så ska man lida av markant fetma för att få göra en sådan operation, och de flesta av oss är ju bara lite missklädsamt lösa i hullet. Då kvartstår alltså konstant kalorirestriktion. Konstant eftersom om du börjar äta normalt igen är det högst troligt att du kommer gå upp allt du gått ner (se ovan). Konstant kalorirestriktion innebär alltså att du för resten av livet kommer behöver kontrollera och begränsa allt du äter till ett kaloriintag som är lägre än det antal kalorier du gör dig av med på daglig basis. Begränsat kaloriintag leder också till konstant hunger, vilket man konstaterat i studier av råttor. Kroppen vänjer sig aldrig riktigt vid att inte få den näring den behöver.
Några källor: http://www.nature.com/oby/journal/v17/n5/full/oby2008636a.html, http://junkfoodscience.blogspot.com/2006/11/obesity-paradox-1.html, http://www.ncbi.nlm.nih.gov/sites/entrez?cmd=Retrieve&db=pubmed&dopt=Abstract&list_uids=15175588, http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16580531?dopt=Abstract, http://kateharding.net/faq/but-dont-you-realize-fat-is-unhealthy/, http://junkfoodscience.blogspot.com/2006/12/obesity-paradox-2-how-can-it-be.html, http://www.nytimes.com/2007/05/08/health/08iht-snfat.5614611.html?_r=1, http://junkfoodscience.blogspot.com/2007/12/part-two-what-does-evidence-reveal-can.html, http://junkfoodscience.blogspot.com/2008/02/how-weve-came-to-believe-that.html samt Fettpaniken av Marie Carlsson
- Hur mycket du väger är till mellan 30 och 70 procent genetiskt. Studier på adopterade har exempelvis visat att de adopterade barnen ligger BMI-mässigt närmare sina biologiska föräldrar än sina adoptivföräldrar.
- 90 procent av de som går ner väsentligt i vikt går upp alla denna vikt igen inom tre år. En tredjedel av dessa kommer dessutom att gå upp mer i vikt än de ursprungligen gick ner. Att banta kan alltså leda till att du i slutändan väger mer än vad du gjorde inledningsvis, och dessutom är det hälsofarligt att jojo-banta.
- Förklaringen till att det förhåller sig som ovan går delvis att hitta i en studie från 50-talet, där man lät ett antal överviktiga människor gå på en diet om 600 kalorier om dagen. Dessa gick ned i vikt (rimligtvis, eftersom 600 kalorier om dagen är samma sak som att svälta), men gick sedan upp all vikt igen. Detta visade sig sedan bero på att deras metabolism saktats ner, så att de förbrände upp till 24 procent färre kalorier per kvadratmeter kroppsmassa än normaliviktiga personer, och detta trots att deras metabolism varit normal i utgångsläget. Deras kropp arbetade alltså aktivt för att de skulle behålla den vikt de hade från början.
- Det finns inget kausalt samband mellan övervikt och sjukdom. Om man rör på sig och äter varierat är övervikt inte farligare än normalvikt. I vissa fall kan övervikt till och med vara gynnsamt, till exempel har man sett att överviktiga som behandlats för hjärt- och kärlsjukdomar på sjukhus efter större ingrepp har bättre överlevnadschanser än smala patienter.
- BMI är ett skitmått som först skapades av en fransman på 1800-talet som ville hitta konstanter i universum, så även för människors vikt och längd, och som sedan plockades fram igen av ett amerikanskt försäkringsbolag på 1950-talet, som bestämde att ju längre BMI-mässigt man låg från en genomsnittlig 22-åring, desto troligare var det att du skulle dö i förtid och därmed skulle du också betala högre försäkringspremie. Ursprungligen var BMI enbart tänkt att användas på befolkningar, inte för att avgöra enskilda individers hälsa. Därtill så säger BMI ingenting om relationen fettvävnad - muskler, eller om din livsstil i övrigt för den delen.
- Om du vill gå ned i vikt mer permanent har du två alternativ: magsäcksoperation eller konstant kalorirestriktion. Magsäcksoperationer innebär ofta en mängd komplikationer, exempelvis matstrupsinflammation, kräkningar, brist på viktiga näringsämnen och svårigheter med att över huvud taget få ner fastare föda. Därtill så ska man lida av markant fetma för att få göra en sådan operation, och de flesta av oss är ju bara lite missklädsamt lösa i hullet. Då kvartstår alltså konstant kalorirestriktion. Konstant eftersom om du börjar äta normalt igen är det högst troligt att du kommer gå upp allt du gått ner (se ovan). Konstant kalorirestriktion innebär alltså att du för resten av livet kommer behöver kontrollera och begränsa allt du äter till ett kaloriintag som är lägre än det antal kalorier du gör dig av med på daglig basis. Begränsat kaloriintag leder också till konstant hunger, vilket man konstaterat i studier av råttor. Kroppen vänjer sig aldrig riktigt vid att inte få den näring den behöver.
Några källor: http://www.nature.com/oby/journal/v17/n5/full/oby2008636a.html, http://junkfoodscience.blogspot.com/2006/11/obesity-paradox-1.html, http://www.ncbi.nlm.nih.gov/sites/entrez?cmd=Retrieve&db=pubmed&dopt=Abstract&list_uids=15175588, http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16580531?dopt=Abstract, http://kateharding.net/faq/but-dont-you-realize-fat-is-unhealthy/, http://junkfoodscience.blogspot.com/2006/12/obesity-paradox-2-how-can-it-be.html, http://www.nytimes.com/2007/05/08/health/08iht-snfat.5614611.html?_r=1, http://junkfoodscience.blogspot.com/2007/12/part-two-what-does-evidence-reveal-can.html, http://junkfoodscience.blogspot.com/2008/02/how-weve-came-to-believe-that.html samt Fettpaniken av Marie Carlsson
onsdag 1 juni 2011
Internet gör mig känd
För vissa kommer orden lättare vid berusning, för mig är det inte så. Men faktum kvarstår: berusning är trevligt. Och berusning med Marty är extra trevligt. Släng in en syster son sjunger "Kalla mig" med Vapnet från toalettbåset utan bajs på dörren, så kan vi kalla det en kväll.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Om mig
- Fröken E
- Det enda du behöver veta om mig är att min blogg egentligen skulle hetat Tvångstankesmedjan, men pågrundav hjärnsläpp från undertecknad i bloggens tillblivningsögonblick blev det istället Tvångstankedjan, ett helt jävla random namn som inte betyder någonting alls.
Använder Blogger.