Tvångstankesmedjan

Å andra sidan vet man att man är trött när man har druckit en liter energidryck men fortfarande vill sova.

Kroppen är full med energidryck men hjärnan fylld med snömos. What to do?

För att jag tyckte den var kul. Och sann. Skamlöst snodd från Lisa Magnusson.

Facebookstatusuppdateringar jag kan vara utan:
- Folk som uppdaterar om vad de lagar för mat. Känns mest som att de vill skryta med sina kulinariska kompetenser, alternativt vill att världen ska se hur oerhört nyttigt de äter, så att man själv ska sitta där med sin fryspizza från ICA och skämmas.
- Människor som skriver om hur oerhört mycket de pluggar eller jobbar. Oftast tjejer med duktig flicka-komplex. Sjukt tröttsamt.
- Uppdateringar om hur underbar partner man har. Jöjö, du har en pojk-/flickvän. Big fucking deal (när man själv har partner kan man tycka så utan att uppfattas som bitter).
- "Kopiera den här statusen om du har världens finast mamma/syster/flickvän/hund/något annat som ska uppfattas som gulligt men mest är kräkframkallande"-uppdateringar. Man bara "men åh vad fint att du visar hur mycket du uppskattar dina nära och kära GENOM ATT KOPIERA EN MASSPRODUCERAD STATUSUPPDATERING". Retards.
- Över huvud taget tycker jag att folk som mest använder sina statusuppdateringar för att framstå som duktiga, präktiga, rejäla och fina människor lika gärna kan skita i att uppdatera. Jag skulle förvisso kunna blocka alla dessa människors statusuppdateringar, but alas, då skulle det inte bli några kvar och vad skulle jag då irritera mig på?

Dagen hittills: vaknar av att en ram lossnar från sitt högst undermåliga fäste, ramlar i backen, går sönder och gör golvet till ett minfält av glasbitar. Sedan: frukost, fast inte förrän jag torkat ur all julmust ur kylskåpet, eftersom julmustflaskan någon gång under morgonen fått för sig att ejakulera sötsliskig vätska över ungefär allt som finns i kylskåpet. Står just nu vid ett vägval. Det kan antingen bara bli bättre, eller så blir det julafton för i-landsproblemen (jag tror fullt och fast på "en olycka kommer sällan ensam"). Den som lever får se.

Man vet att det är lyhört när man vaknar av att grannens mobil vibrerar (förmodligen för att denne har satt den på väckning för egen del). Fortfarande bättre än syskonbråk på daglig basis, dock.

Min hjärna har tagit semester. Till slut orkade den inte ta in fler forskningsrapporter och föreläsningsslides och meddelade att den nu tar ledigt ett tag. Troligtvis är den tillbaka på måndag. Tills vidare tar levern över. Kanske är det därför jag är så sugen på öl.

Just nu är den enda musik jag egentligen vill lyssna på soundtracket till Rocky Horror Picture Show. Maybe it's the jolly Halloween spirit.

Jag har aldrig varit rädd för döden, men Torchwoods beskrivning av den är otäckare än diverse helveten världsreligionerna kan framkalla:
"There is no life after death, there is only darkness. And there is something moving in the dark."

För många bollar i luften är svårt om man aldrig lärt sig jonglera. Men om jag tidsramar in dem ska det nog gå.

Glee inställt även denna vecka. Varför gör de så här mot mig?