Tvångstankesmedjan

Snälla tåget, kom fram till Stockholm i tid, så lovar jag att aldrig smäda SJ igen.

Ägnar förmiddagen åt att läsa bloggkommentarer, där av irritationen.
Människor som tror att bara för att man blir irriterad över ett puckouttalande de gör så är det de säger sant (ilska är ju, som vi alla vet, en vanlig reaktion på sanningssägande. Not.) borde förbjudas från att uttrycka en åsikt om annat än gardiner under en månad. Seriöst. Nej, jag blir inte arg för att det du säger är sant. Jag blir arg för att det du säger är DUMT I HUVUDET. Skillnad. Lär dig.

Jag har kommit underfund med att jag har väldigt svårt att gilla personer/företeeelser/saker/företag/whatever som från alltför entusiastiska anhängare. Där dyrkan går in går förnuftet ut, skulle man väl kunna säga. Just nu visar sig detta i en lätt känsla av äckel inför hela Wikileaks/Julian Assange-grejen (idiotanhängarna verkar inte kunna skilja på sak och person, så då gör inte jag heller det. "Människor som blir alltför starkt förknippade med vad de pysslar med" är för övrigt något som också irriterar mig). Jag vet att det tjatats spaltmeter om att det är olyckligt att Julian Assange blivit synonym med Wikileaks och att folk tror att de måste stödja allt han gör för att de stödjer Wikileaks syfte, men det illustrerar min poäng så fint. Folk ser Assange som någon jävla messias, och tror därmed att hela världen är ute efter att sätta dit honom. Klart att svenska rättssystemet är korrupt och konstigt, klart att kvinnorna som anmält honom har kopplingar till CIA (eller är det FBI? Jag lär mig aldrig skillnaden) och/eller är rabiata feminister som hatar män i allmänhet och Assange i synnerhet eftersom han råkar vara ett alldeles utmärkt exemplar av en alfahanne, klart att man borde låta honom vara bara för att vi låter andra misstänkta våldtäktsmän gå fria. Det blir liksom bara hjärnblödningsgegga av alltihop när man bestämmer sig för att "vi tror på det här, vi tror på det så mycket att vi har bestämt oss för att företeelse X och alla som har koppling till det aldrig kan göra fel. Och om de gör fel är det inte deras eget fel. Så det så". Inget bra kan någonsin komma ur fanatism. Samma känslor jag har för Wikileaks/Assange (i ärlighetens namn är jag väl lite mer förtjust i wikileaks än Assange, men det är marginellt) har jag inför Apple-produkter och de människor som tycker lite för mycket om dem samt LCHF-dieten. Anhängarna förstör liksom en grej som i grunden säkert kan vara bra med sin kletiga fanatism och det gör mig provocerad och jävligt anti, trots att jag egentligen inte borde vara det. Var lite mer nyanserade i ert dyrkande, people!

Hemma i Småland är livet lite långsammare. Jag vaknar runt elva, ligger och drar mig, går upp och äter frukost, läser tidningen, tittar på TV, går och duschar och klär på mig, tittar lite mer på TV eller ser på när systrarna spelar Fable 3, äter alldeles för mycket mat, tittar kanske lite mer på TV eller läser Constantineseriealbumet jag fick av yngstasyster i julklapp, är vaken lite för länge och går och lägger mig. Då och då passerar en tanke på att jag kanske borde plugga, men den försvinner hastigt. Just nu är det mest ansträngande jag gör att fundera på vad jag ska ha på mig på nyårsafton. Jag funderar på att gå som rysk konståkerska.

Jul med Fröken E:s familj:
Pappa sitter och halvsover framför TV:n med mammas sprillans nya iPad, som han använder främst till att uppdatera oss alla om hur försenade tåg ingen av oss planerat att ta är.
Resten av familjen försöker förgäves lista ut hur man spelar ett spel med regler som övergår allas förstånd, med kollektiv hjärnblödning som resultat.
Mellansyster övergår sedan till att försöka förstå sig på sin nya mobil, med ytterligare hjärnblödning som resultat.
Sagda syster tar sedan i protest med sig min nya Xbox ner i källaren för att försöka få igång kinect (med ytterligare hjärnblödning som möjligt resultat).
Jag lägger in en till snus och tar en julöl.
Mamma går ut och röker.
Yngsta systern läser serier.
Allt detta tonsätts av en julspellista som gått på repeat de senaste tre timmarna samt sorlet från en TV ingen tittar på.
God jul från helt vanlig jävla svensk familj.

En Xbox 360 med kinect är nu i min ägo. Woop woop!

Tja, god jul ska man väl säga.

Kära Tomten.
Jag önskar mig en icke-försenad tågresa till Stockholm på nyårsafton i julklapp. Tack på förhand.

Jag har stått på ett par längdskidor för första gången på 13 år. 40 minuter och en silvertejpad pjäxa senare hade jag och syster yster staplat oss igenom en och en halv kilometer. Yay us!

Jag har för övrigt skrivit min första egna fic. Dock inte postat den på fanfiction.net än. Men jag ska. Kanske. Eller så blir det som alltid, jag läser igenom vad jag skrivit igen, tycker det är skit, låter den vara, läser om ett halvår igen, tänker att "meh, det här var ju faktiskt ganska bra" men har inte längre kvar viljan att göra de där sista finputsningarna, och den blir för evigt liggande i en mapp betitlad "övrigt" under mina dokument. Om jag postar den kommer jag nog inte att länka från bloggen. Jag är alldeles för självmedveten för att låta människor jag känner läsa vad jag skrivit (så länge det inte handlar om nonsensblogginlägg, vill säga). Därtill är jag högst tveksam till om ni vill läsa en slashfic om Blaise Zabini och Draco Malfoy.

Viktigt och bra: prataomdet.se
För att vi någonstans måste sluta skämmas och börja prata om sexuella övergrepp. Även de som inte innebär att man blir överfallen av en grupp okända män på väg hem från krogen i en mörk park. För att även berättelser som befinner sig i gråzonen mellan lagstiftning och samliv kan vara kränkande, obehagliga och faktiskt vara övergrepp. För att så länge vi inte pratar om det så kan det fortgå i det tysta. Så länge vi inte pratar om det kommer människor att fortsätta tro att sex är något som man i vissa situationer måste ha oavsett om man vill eller inte, att den egna kroppen inte alltid är just din och att samtycke inte alltid är nödvändigt i sexuella relationer.

Det finns otroligt få låtar som öppet handlar om homosexuell kärlek, men det här måste vara en av de sötare.

Samlar på mig luddiga, varma känslor innan det är dags att ge sig ut och tampas med snön igen:

Nu får det fan vara slut på snöandet. Jag har varit så himla foglig i år. Följt alla vinterns nycker. När det blev 20 minus suckade jag lite, men anpassade mig och tog bussen istället för cykeln. Jag har tajmat promenader till det där två timmars solljusfönstret för att riktigt njuta av den vitgnistrande vintern och sucka lite hänfört över hur vackert allt är. Jag har bitit ihop och lagt skulden på mig själv och min brist på långkalsonger när jag förlorat känseln i lår och kinder under alltför långvariga utevistelser. Jag har gjort det bästa för att lära mig sluta ängslas och älska vintern, och vad är tacken? Intensivt snöfall i dagarna två, som omöjliggör cykling, försenar bussar och får mina skor att läcka. Du får en dag på dig, vinterjävel. Om det inte slutat snöa imorgon blir jag officiellt vinterhatare igen.

Har efter moget övervägande beslutat mig för att skjuta mitt val av pensionsbolag på framtiden (läs: tills jag får en inkomst). Men för att kasta åt vuxenhetsarnazisten i hushållet ett litet köttben har jag valt ny elleverantör. Så: vuxenpoäng till mig och husfriden räddad.

Dagens föreläsningshållande gick för övrigt väldigt bra. Tur att man är awesome även när man är osugen.

Saker jag har enormt liten lust att göra:
1. Tarmsköljning.
2. Hålla föreläsning imorgon.
3. Laga tänder.

I den ordningen.

Jag är generellt ett fan av "fucking google it"-mentaliteten. Har vi all världens information och felinformation några missriktade sökningar bort (för let's face it, man hittar aldrig rätt på första sökningen) så ska man väl också utnyttja detta. Men, är det någonstans denna uppmaning inte hör hemma så är det i politiska diskussioner. Om du argumenterar för att det minsann är så att 73,5% av alla kvinnor, överallt, alltid är manipulerande slynor som bara vill ha alfahannar med mycket pengar och aldrig skulle få för sig att ens titta efter fina snälla killar som, tja, till exempel du själv så får du minsann uppge källa också. Det duger liksom inte att bara "meh, du får väl googla det själv, det finns ju på teh interwebz" när folk börjar undra varifrån du fått denna information. Är du ett pucko får du banne mig backa upp det med information också, annars har du ingen rätt att lacka när dina mindre puckade medmänniskor påpekar att du minsann är naken. Med detta sagt är det likaledes irriterande när folk ställer frågor som "åh, hur många biologiska barn är det nu Brangelina har? Om det bara fanns ett elektroniskt, världsomspännande nätverk där man kunde få omedelbara svar på denna fråga". Extra fint är det när folk statusuppdaterar på facebook med "Hallå, klassen, var ska vi vara imorgon? Jag har facebookat så mycket att jag glömt att det finns ett internet utanför denna fiskdamm av farmville och partybilderna som gud glömde där man till exempel kan få information om föreläsningar och salar eftersom varje liten byskola med självrespekt har en hemsida med just denna information och allt annat jag vill och inte vill veta".

Tankar den här helgen:
1. Julian Assange ser ut som en douchebag, och jag misstänker starkt att han är det också (innebär denna åsikt att jag har kopplingar till CIA?)
2. Att utropa "äntligen" i anslutning till ett eventuellt terrordåd är osmakligt, oavsett hur sverigedemokratisk man är.
3. Jag börjar starkt misstänka att människor försöker vara intellektuella för att dölja att de är ointelligenta.

Bubblare:
Cold winter is cold

Bilden nedan höll nästan på att falsifiera mitt tidigare inlägg. Men bara nästan (jag tror jag är trött):

Från damnyouatutocrrect.com

Insikt: jag har aldrig skrattat så mycket att jag har gråtit.

Är så spyless på allt vad studier heter att jag okynneskollar på Bonde söker Fru i prokrastrineringssyfte. Grisbonden från Billinge är värsta manshoran.

Jag irriterar mig något enormt på 15-16-åringar som refererar till sig själva som intelligenta. Det ligger så mycket tonårshybris i det, och de inser det inte ens själva. De tror att de är sjukligt intellektuella för att de funderar över tillvaron och varandet och ser ner på andra för att de inte gör det. De missar dock att tonåren är en enda stor existentiell kris och att alla funderar över samma saker. Bara det att vissa inte kallar sig intelligenta för att de gör det. Dessutom brukar självutnämnt intelligenta tonåringar vara outhärdligt pretentiösa och klä sig därefter, fast dåligt, för 98% av alla 15-16-åringar saknar stil.

Ja, jag var själv sådan när jag var 15-16. Varför tror ni att jag avskyr det så?

Del två i följetongen "Fröken E blir påprackad Viasat Guld i 24 månader" gick förvånansvärt smidigt. Efter att ha fått ångestpåslag i fredags då beställningsbekräftelsen damp ner i brevlådan beslöt jag mig illa kvickt för att skiten skulle sägas upp redan måndagen därpå. Efter ett smärre missöde då jag i min naivitet fick för mig att Tele2 skulle vara anträffbara på samma tider som de ringer och trakasserar mig på lyckades jag för en stund sen komma fram till en trevlig tjej vid namn Kicki. Jag förklarade mitt ärende och väntade mig tandagnisslan, ifrågasättande av mina motiv samt vidarekoppling in absurdum. Men icke sa Nicke, en minut senare var kanalpaketet jag aldrig riktigt ville ha uppsagt. Nu känner jag mig smått skeptisk, och ser framför mig hur jag istället för att stå framför flanellografen i Lyxfällan får mina fakturor från Tele2 slängda i teveprogrammets Plus soptunna (av Sverker Olofsson, givetvis. Vad gäller de nya programledarna sluter jag mig till Sveriges enade pesnionärskår och hävdar bestämt att det minsann var bättre förr. Nej, jag har inte sett nya Plus) efter 20 vändor med telefonsamtal, betalningsanmärkningar och "vänta, jag ska koppla dig vidare". Den som lever får se.

Jag klarade mig igenom veckan och åt och drack mig igenom helgen och nu är det måndag igen och jag har klippt av mig håret. Häpp!

Det kliar överallt. Jag tror jag är allergisk mot kyla.