Tvångstankesmedjan

Kämpar med andens seger över köttet. Det går hittills vägen, men jag funderar över om det verkligen höjer min livskvalitet. Å andra sidan kanske inte det är meningen. Det ska kosta på att vara en duktig flicka.

Favorit-TV-program parat med favoritmusikal = fucking awesome.

Jag inser att jag har alltför lite ny musikalisk input i mitt liv. På min nyskapade spellista är väl cirka 2 låtar från 2010. Dåligt.

Är sjukligt nervös och har drömt nervositet-drömmar hela natten, samtidigt som jag försöker intala mig själv att allt blir bra, det kommer gå vägen. Synd bara att jag tror att jag ljuger.

På tal om ingenting: TV ska det minsann bli i Fröken E-Fina I-hushållet. Effektiviteten och motivationen att göra något vettigt står med färdigpackade väskor i hallen, beredda att ge sig av.

Ibland tror jag att jag kan sjunga. Det är bra stunder.

Jag funderar på om man borde ha med sig ett litet block för jämnan, där man kan skriva upp allt bra man någonsin hör eller ser eller läser. För att kompensera min brist på fotografiskt minne. Som att alltid ha en backup-oneliner i bakfickan för de tillfällen (ganska ofta) då man inte själv kommer på något smart och kvickt och roligt att säga (egentligen skulle det ju räcka med kvickt, eftersom det innefattar både smart och roligt, men jag är svag för treordsrytmen). Och så kan man skita i att det vore ohyggligt pretentiöst och poserande att ständigt gå omkring med sitt block i högsta hugg. Jajaja.

Jag blev full med mina Uppsala-bäztizar igår. Det var fint och högt i tak och grammatikfel och hallonöl och ni kommer bli min död och människor som borde fatta att de är bra men inte gör det. Jag tänkte att jag inte ville att kvällen skulle ta slut någonsin fast sen blev jag trött och Palermo stängde och jag cyklade hem medan jag nyktrade till och kom på att det var mörkt och att jag faktiskt är mörkrädd så jag cyklade snabbare än jag egentligen orkade. Alla torsdagskvällar borde vara så.

Är man fånig om man går in på facebook var tionde minut för att kolla om någon mer sagt att de kommer på min inflyttningsfest? Alltså, förmodligen, men det är så himla fint att se att folk faktiskt vill komma på mitt kalas och jag blir liksom bara "tihihihi, jag har vänner". So sue me.

Kära granne: vi kan väl enas om att sju på morgonen är en olämplig tid att spela musik på hög volym? Okej?

För övrigt: Glee-besvikelse till viss del uppvägd av att Den Svenska Björnstammen numera finns på Spotify.

Proof of concept.


Justin Timberlake goes gregorianska munkar


Lady GaGa goes "det är något i dimman"-musik.

Senaste internetfenomenet (eller ja, senaste och senaste. När jag känner till saker är de aldrig de senaste): sakta ner musikvideor några hundra procent och resultatet är fucking scary.

Läskiga ungar:


"Whipped cream pouring like waterfalls"

Besvikelse stavas "inställt Glee-avsnitt".

Jag hatar att borsta tänderna. Jag älskar känslan av minty freshness efteråt, men jag hatar känslan av äckligt tandkrämsskum och tänder som sitter för långt bak i munnen och åh gud jag kommer att kräkas.

Fina I visar efter snart fyra år att han faktiskt kan laga mat. Hej då halv- och helfabrikat och grattis till hemmafru-rollen, I.

Åh, finaste Kurt. (Hade jag inte haft amputationsfobi hade jag gett min högra hand för din röst. Eller okej, kanske vänster då.)

Tentor, varför finns de? Jag hade verkligen tänkt plugga idag. Verkligen verkligen. Men så dök en annan, mer akut, arbetsuppgift upp och sen ville jag kolla klart på Eddie Izzard-showen jag började kolla på igår och sen borde man ju kanske äta lite och sen ville fina I se en SVT-dokumentär om övergivna platser och sen blev det liksom inget mer av den här dagen. Tänk att det alltid lyckas bli på det viset. Om jag var lika effektiv på att plugga som jag är på att undvika att plugga hade jag spikat alla tentor.

Morgnar. Varför finns de? Det börjar bli för mycket disk. Kanske borde man sluta äta.

Idag har jag den här låten på hjärnan. Det är rätt irriterande, då texten är en aning enformig:
http://www.youtube.com/watch?v=ZFxWkUkUsQA&feature=related

Bwahahaha.

Att flytta innebär skräp i mängder. Skräp i mängder innebär ett stort antal soppåsar. Et stort antal soppåsar innebär en soppåsbelamrad lägenhet. Kanske är det dags för mig att gå på soprumsjakt. Om jag inte gett ifrån mig ett livstecken inom 24 timmar: skicka ut en skallgångskedja. Önska mig lycka till.

Tristess, ditt namn är tentaplugg. Ditt mellannamn är flyttstädning. Så nu skiter jag i det här och tar en öl istället.

Flyttstatus: jag börjar sakta men säkert (och med hjälp) lära mig de snabbaste vägarna till och från mitt nya hem, jag minns dock fortfarande inte om lysknappen på toaletten sitter till höger eller vänster om dörren. Men jag sover förvånansvärt bra.

Idag lyssnar jag på Winnerbäck, mest för att jag kan alla texter utantill.

Srsly? "Let's not confuse our children"? Sen när blev det ett giltigt argument för något?

Flytthelg. Jag är mentalt och fysiskt urlakad och det hem jag från och med nu ska kalla mitt ser inte alls ut som det hem jag föreställde mig innan. Men man biter väl ihop och fortsätter orka, antar jag.